fredag 22 februari 2008

En ny sorts rädsla

Att jag är ett rätt barn finns det ju inget tvivle om. Men nu har en lite annorlunda rädsla hittat fram till mig. Rädslan för det okända. Rädslan för den andra sidan. Jag har blivit hemsökt. Eller, inte jag, men min underbara rum här i österrike (mer en cell än ett rum faktiskt. Det är så här jag har fått för mig att fångarna på Hall har det).

Första beviset är jag igår låg och sov, när två böcker helt plötsligt flög ner från bokhyllan och träffade min ganska så petit tusch(?). Hade de träffat ansiktet hade jag varit totaldemolerad. Ni som har läst ekonomistyrning vet vad jag pratar om. Riktigt maffig bok.

Andra beviset är att ett fönster i mitt rum som inte går att öppna utan sorts skiftnyckel (ännu mer anstaltskänsla) har öppnats två gånger av någon, eller något! Senast hände det igår. Jag kom hem under dagens tidiga timmar och upptäckte att rummet var iskallt. Så, det var bara att gå ner till receptionen, väcka jourhavande flintis och på en alkoholiserad knackig tysk-svensk-engelska försöka förklara vad som hänt. Han förstod mig ganska bra.

Förresten, kolla in öststatskänslan på bilden. Tänk er bara när det regnar. Närå, här är gôrfint. Skall snart klättra upp för ett berg och rulla ner för detsamma.

Nu skall jag återgå till att tycka synd om mig själv.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag vet inte vad som har hänt, men antagligen är folk för snälla med dig i Österike. Finns där verkligen ingen som kan sätta dig på plats med en bitande sarkasm? Ryck upp dig för fan och sätt dig i lugn och ro för att räkna hur många språkliga fel som ditt inlägg innehåller. Skärpning för fan.

Anonym sa...

jag vet....men jag är bakis och orkade inte korrläsa skiten. Ha lite överseende din lilla skitunge. Förresten är det svårt med sarkasm på andra språk. Folk fattar helt enkelt inte och tror att man är en elak jävel.

Hej då