Sitte roch pluggar i min ensamhet. Alla andra, som inte läser pajaskurser, har roliga företagsspel och ligger i radioskugga mellan 8-20. Så jag sätter mig i den öppnaste delen av skolan, för att titta på folk och insupa den glädjefulla atmosfären.
Men jag kan inte plugga. Att plugga själv är omöjligt. Att plugga när det sitter två tjejer som skvallrar är ännu svårare, japrecis, svårare än omöjligt. Specielllt när de skriker till varandra, tjoar som om det inte finns någon morgondag. Jag har satt på mig hörlurar nu, men inte för att lyssna på musik. Utan för att jag inte vill veta mer om Henke och Micke och allt vad fan de nu kan heta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar