Igår var det festiviteter i Lysekil. Efter förfest på Katten gick vi till det beryktade Kånta (sjökanten). Mamma hade varnat mig för att gå dit med orden "det är bara gamla människor där". Och hon hade nästan rätt. Jag upptäckte att gå till kanten är som att få det bästa av tre, inte två, världar. Det är helt sonika den perfekta blandningen av ett högstadiedisko, Flamman (i Linköping) och Harrys. Som Erik uttryckte det: På Kanten räcker det att man är sexton och har ett giltigt leg. Samtidigt är det ganska stor chans att man går hem med någon frånskild sjuksköterska med tre piltar som är lika gamla som en själv.
Vill även tacka det fenomenala bandet som spelade igår. Har aldrig sett en överviktig hårboll spela och sjunga så intensivt till allas favvo-krautrockare Rammstein. Ni gjorde kvällen oförglömlig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar