Smultronställe

Pleschinger See (som jag omnämnt tidigare) är passé. Idag fann vi vårat smultronställe och det låg alldeles runt hörnet, som Lisa något sjöng. Bakom mitt hus, som också fungerar som ett hotell, finns någon slags rekreationsgård som står öppen om sommrarna. Området har allt: sol mellan 10 och 17, en inomhuspool som man kan svalka sig i, ett pingisbord och det kryllar av ögongodis i form av 75-åriga pumor som vill solbada med oss unga "studs".

(Om unga snärtor kallas smågodis får väl tanterna gå under namnet punchkulor, eller kanske Anthon Berg. Det borde vara något som syftar på det där godiset farföräldrarna gav en, vilket man så gärna ville ha men aldrig tyckte om.)