Men i alla fall...

Hej vänner.

Det är en sak jag alltid har hållit mig ifrån att skriva. Det är om tjejer. Det känns fel och är något som jag verkligen inte vill basunera ut. Men, eftersom det är slutet på min Österrikesejour och eftersom det börjar kännas som om mitt bloggande är menlöst och snart kommer avslutas bjuder jag på det här (kan även vara för att det inte finns en jävel där ute som bryr sig, men innerst inne vill jag inte tro att det är så).

På fredag är det ju midsommar. Det kommer massa finnar som har lovat oss ett trevligt traditionsenligt kok stryk, eller hur tolkar man annars frasen"vi skall visa er hur man firar" och så något konstigt ord (Johan, kan du hjälpa mig här, har inte du en stor jävla finländsk släkt, de kanske kan rycka i lite trådar och rädda mitt liv). Midsommar kommer med andra ord nog bli något jag sent kommer glömma. Känns lite som att "Finnen kommer", ni vet, som man skrek när ryssen kom i början av 1800-talet. Det var tider det.

Men i alla fall, på fredag kommer jag att behöva träffa en tjej som jag kanske inte riktigt vill träffa, så jag har smidit en plan. Anledningen till att planen existerar är att jag är en hyvens kille som inte gärna ställer till med en scen, så jag låter någon annan göra det istället. I omnejden bor det en österrikiska som jag träffat någon gång. Vi skulle ta en kaffe, men vem har tid med det, så jag bjöd in henne till midsommarfesten istället. Jag hoppas verkligen på en traditionell cat fight! Alla mina problem löses och jag får träffa tjejen jag faktiskt vill ta en kaffe med.

Smart va! Jag är medveten om att planen inte är så snäll som jag kanske hoppats på, men det är för sent nu.