Jag kan medge att jag mer ofta än sällan är något hypokondrisk. Men det kan inte hjälpas, sådan är jag. Min sjukdomslista blir bara längre och längre och har nu brutit ny mark! Jag har börjat snegla på det psykologiska.
Det var egentligen min mor som startade det den här gången. Den stackarn är nog inte medveten om att mina tankar spinner iväg och snart når vidunderliga höjder så fort en sjukdom på något avlägset sätt kan ha nått min kropp. Så här ligger det i alla fall till:
Under sommaren märkte mina föräldrar att jag har otroligt svårt för att stänga dörrar och andra saker som bör stängas, typ skåpluckor, fönster osv. Det här känns helt sjukt. Har jag någon form av klaustrofobi, eller är jag bara lika instinktiv som ett rovdjur, och vill se till att ha mina flyktvägar redo. Ja, möjligheterna är många. Nästan för många för att grunna på. Svaret som jag söker är istället hur det gick till. Hur blev jag denna rädda trasiga person.
Tankarna leder såklart direkt till Österrike och hela den hemska Fritzel-historien. Jag minns inte så mycket av mina först år i livet. Det är ju inte helt omöjligt att jag spenderade mina förstå år i en källare. Må vara att familjen har döljt det sjukt bra i så fall, men man kan ju aldrig vara säker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Då har du samma problem som Johan (K). Alltså blir slutsatsen är att det är typiskt killar att göra så :P
Skicka en kommentar