Studenter

Folk säger ju att studenter är fattiga och att denna fattigsom är deras största problem. Men faktum är att det inte är helt sant. På senare tid har jag märkt att lathet och bekvämlighet övervinner fattigdomen med hästlängder.

På vår skola finns många café, eftersom kaffe är studentens bäste vän. Två av dem ligger ca 20 meter ifrån varandra, i samma byggnad. På det ena cafét kostar kaffet åtta kronor och på det andra fyra. Man tycker ju att den snåla studenten skulle välja det billigare caféet tio gånger av tio, men så är inte fallet.

Otroligt många går istället till det dyrare caféet, köper en kaffe, för att sedan gå till det billigare och dricka kaffet där. Några kanske hävdar att kaffet är godare (inklusive mig själv), men det är knappast dubbelt så gott. Helt ärligt finns det inget som berättigar detta beteende förutom latheten. Man orkar inte stå i kö. Man orkar inte ens stå still. De två-tre extra minuterna man kan, men oftast inte, behöva stå i kö helt ovärdeliga för studenter.

Jag undrar hur jag spenderar de två extra minuterna?

Ensamt boende

Kolla in mitt kylskåp. Förstår ni att jag bor ensam? Förstår ni att jag är fattig student? Nä, inte jag heller. Ett så välfyllt kylkskåp är få förunnat. Nu skall jag moffa ost och fänkål.

Skurkar

Min lärare i ekonomisk analys av sport talade om för mig att folk som är fula har en större chans att bli brottslingar. Han berättade att man det måste handla om riktigt fula människor, inte som du och jag, utan riktiga as. Enligt en undersökning är det tydligen för att de har en mindre chans än vanligt folk att få en hög lön.

Kan man då vända på det? Om fula människor lättare blir skurkar, betyder det att alla skurkar är fula. Jag gjorde en mini mini miniundersökning.

Christer. Visst, han är lite sliten, men han är väl långt ifrån ful?

En annan favoritskurk är Tjock-Steffe. Han gick väl ner sig lite kanske.

Nick Nolte. kanske inte en riktigt kriminell människa, men ser helkul ut. Tycker att han lite Gary Busey över sig.

Manson är ju också en som blev mer ful vad tiden led. Men galen var han alltid.

Med andra ord tror jag inte fula personer blir kriminella, utan att kriminalitet gör en lite ful. Eller skum. Känns också som om tjuvar bör vara karismatiska och då är ofta en vacker utsida något väsäntligt.

Fulhet känns också som något väldigt subjektivt. Det kanske finns någon som tyckte Manson var som snyggast i slutet av sitt liv.

Vi nöjer oss där, så länge.

Lika som bär!

Lika som bär är tilbaka efter år av uppehåll.

Idag är det vänsterterroristen Holger Meins som jämförs med den ständiga ettan Markus Fagervall.

Nå? Vad sägs?

Nu var det klippt igen...

Som så ofta förr har jag klippt mig. Och som vanligt har jag klippt mig för lite. Håret är alltså för långt. Dessutom hade de höjt priset. Så kilo hår/peng var fruktansvärt låg. Jag måste lösa mitt hårproblem en gång för alla snart. Pash någon?

Behållningen med min nya frisyr är inte frisyren i sig, utan vägen dit. Jädrar vad cool man känner sig när man får en cape på sig. Må vara att den sitter på fel håll när man klipper sig. men man förstår varför alla superhjältar har en. Man verkligen svischar fram ju!

Jag skall nog köpa mig en cape, eller en poncho.

Sossar

Här jag gått runt och trott att det mest svenssonaktiga man kan vara är sosse. Men se så fel jag har. Sossarna är ju radikala! Gud vad bortgjord jag känner mig.

TEAM

Idag gick TEAM, eller teknisknågot ekonomiska arbetsmarknadsdagarna av stapeln. Det är ungefär som ett Gettysburg för studenter. En jävla röra med andra ord. Inte för att det är dåligt arrangerat, utan tvärtom. Alla goodiebags som skall delas ut skapar kaos. Det blir ett koncerttryck för att få tag på påsarna som innehåller lite reklamvaror och en kondom med vaniljsmak. Människor kläms, och för att få tag på en behöver man machete och ett par grande cohonas.

Det var till och med kö till en föreläsning idag. Måste vara första gången. Mitt i myllret stod jag. Förvirrad och uppgiven. JAg ville ju bara lära mig att marknadsföra mig själv.

Och plötsligt, trots att det inte var min mening, fick jag en goodiebag med den åtråvärda kondomen.

Försmädligt Johan

Jay Lu är en inbiten Djurgårdare. Förr kaxade han sig ganska ofta och kallade göteborslagen för de mest kreativa, men nedsättande, saker. Nuförtiden kan han inte vara lika kaxig. Inte mot lagen iaf (han har fortfarande sina syrliga kommentarer om Göteborgare i allmänhet), eftersom Stockholmare har visat sig vara lika bra på att spela fotboll som Samoianer. Och med Stockholmare menar jag speciellt Djurgårdare, som idag bara fick 1-1 mot AIK efter ett insläppt mål på övertid. Som sagt, försmädligt Johan.

Men lugn Johan, ni åker inte ut i år och det kunde varit så otrloigt mycket värre. Titta bara:



Och du Johan. Tänk på att jag är snäll. Så imorgon när vi spelar fotboll behöber du väl inte sätta dubbarna i mitt knä bara för det här. Okej?

Om någon vill vara med på fotboll imorgon så spelar vi på universitetet vid 1700. Alla är välkommna.

Äntligen förstår jag!

Kom just hem från gymmet. Och nu fattar jag äntligen varför folk inte har skjorts på sig på gymmet. Alla som gymmar har sparvben (inklusive jag, men jag ahr skjorts ändå)! Om ni tänker efter, har ni någon gång sett en stor gymtönt träna ben? Det är bara fotbolls- och hockeykillar som tränar ben, och de har oftast skjorts på sig.

Så titta gärna lite snett på ryss-5-snubbarna när ni är på gymmet nästa gång, för de har antagligen mindre ben än er.

Problem

Mitt kylskåp är svårt att stänga. Helt otroligt svårt, faktiskt. Har väl stått öppet runt 4 gånger på en månad. Då gärna när jag går till skolan och efter 8 timmar där luktar maten lite skumt.

Det hände naturligtvis idag. Blev till att rensa bort det som jag tror kan bli dåligt. Men livet vore ju bra tråkigt om man inte vågade spela lite rysk roulette med vissa födoämnen. Så...

Saker som åkte ner i min mage:
En halv pizza
Kocktailtomater

Saker som åkte i soporna:
Lite kokt skinka
Ett och ett halvt paket mjölk
Lite ost (mest för att den började se lite skum ut, limegrön faktiskt)

Saker som skall ätas i framtiden:
Rökt skinka
Oliver
Bacon
En tre veckor gammal, och öppnad, fetaost.

Så, nu kan jag bara hoppas på det bästa. Jag måste medge att jag är rädd, som den matfobiker jag är och alla andra bör vara. Om jag ligger för döden imorgon vet ni iallafall vad det beror på. skämd skinka. Vad tror ni, kommer jag överleva?

Rebel Yell

Jag lagar mat till mig och Agge nu. Något väldigt enkelt. Och som Per Morberg har lärt mig (oss) så dricker jag till matlagningen. Men jag bryter mot alla regler som finns. Ett glas vin funkar. En öl likaså. I princip allt som funkar i maten funkar att dricka till. Men jag dricker whiskey.

"Va!? Whiskey innan maten", säger ni. "Ja, Whiskey innan maten", säger jag, och sippar vidare på det pissfärgade guldet.

Jag är en rebell.

Tredje gången gillt...gilt? gillt...ja gillt.

För tredje gången på lika många helger skall jag på inflyttningsfest. Denna gången är det den gode Erik Rolander som öppnar portarna till sitt hem, i hopp om att få tillräckligt fina gåvor för att kalaset skall hamna på plus.

Det gjorde min senaste inflyttningsfest. Jag fick en tavla, två mögliga kokosnötter, en varav jag krossade med en hammare och en vilken jag vräkte ut på balkongen (detta bara för att snopet sjunga "far jag kan inte få upp min kokosnöt"-låten), samt något obetydligt som jag har glömt, chips kanske. Ohh vad fick jag betala för det kalaset? Inget förutom min stolthet och kropp. Alla ville ha en del av den här kakan, såklart.

För er skull

Idag var jag och dinerade hos Johanna. Vi åt risotto, som för övrigt är den nya innerätten. Ingen gör den så bra som jag, förutom möjligtvis Per.

Men det är inte mina kulinariska färdigheter som jag tar med mig därifrån. För vi såg vår allas idol Blondinbella på tv. Johanna nämnde att Blondinbella lärt sina läsare hur man tränar rätt. Även detta har ju blivit mode, det här med träning menar jag. Vi har förutom Bella också Paolo, Anna Skipper och de sedvanliga namnen, Dolph och Sly. Jag tänkte dela med mig om hur min vecka ser ut. Med andra ord skall JAG hjälpa ER att få MIN kropp (O la la).

Utöver det som nämns nedan cyklar jag till och från skolan måndag till fredag.

Måndag: Soffan främst. Bra för att öka på liggsåren som lätt uppkommer på träningsbänken. Detta är även dagen jag går till affären och släpar maten HELA vägen hem. Puh!

Tisdag:Försöker orka med en tre situps på morgonen, ger mig en fräsch bräda. Men det mest krävande, och det som ger mest träningsverk/ångest är Me Timen jag unnar mig själv på kvällen mellan 22-24. Se till att vara ostörda.

Onsdag: Jag kan tänka mig att gå till någon så att jag slipper stånket med att laga mat. Krävande, ja visst, men jag lovar, det lönar sig i slutändan.

Torsdag: Klockan 22.03 slår jag på sporten. Svett!

Fredag och Lördag: Här brukar jag gå ut och shaka min booty! Mycket! Men inte så väl.

Söndag: Vilodag. Väl förtjänat.

Så. Gå ut och kämpa nu, ungar. Det är krävande och tar tid. Men jag tro på er, om ett par månader kan ni stoltsera med det jag har, vad det nnu än är.

Lycka till!

FRA

Sitter och tittar på en manifestation mot FRA-lagen. Och säga vad man vill om den lagen, men när ett parti med namnet Piratpartiet kommer dit och skränar, har man svårt att tro att den kan vara dålig. Piratpartiet ser ut som en samling utklädda studenter på väg till maskerad. För utklädda är de. Sätter min högra skinka på att de är teknologer hela bunten. Personer som älskar att vara olagliga på internet där "ingen kan skadas". De tycker det är sjukt coolt att hacka folks datorer och e-mails, och WoW, såklart. Elektroniska anarkister är vad de är. De riktiga politikerna, riksdagsledamoter osv, måste känna sig så jävla misslyckade.

Och nu, för att göra allt riktigt bisarrt, kom det en tjej med kattöron som kallar sig pow, eller panterdjuret. Hon vill läsa upp något. Japp, en dikt. Nu övertygade hon alla riksdagsmän att rösta ner FRA.

Vilken jävla maskerad det är. Men ganska underhållande.

Att inte vara skönt avslappnad

Ibland önskar jag att jag var lite mer kontinental i mitt beteende. Lite mer öppen och charmant, som bara italienare och spanjorer kan vara. Som nu, när jag och Johanna sitter här och studerar kommer det fram en Italienare, tror jag, och sätter sig. Efter att han har tagit upp sin dator och gjort sig klar frågar han om han får sitta ner. Då har man ju inte en chans att säga nej. Jag gillar det. Bra attityd.

För hur mycket man än vägrar tro på det, så hade väldigt få svenskar gjort samma sak. Istället hade de gått runt fem-sex varv till någon lämnade sitt bord och man i sin ensamhet kunde slagit sig ner där. Det är som att åka hiss. Idag var det en på våningen under mig (4:an) som såg mig gå ut och trycka på hissknappen. Då kände han direkt att han var tvungen att gå ner för de hemska trapporna, trots att klockan abra var 8. För det är ju svenskens förbannade skyldighet. Skitlöjligt, men sant.

Jag hade aldrig gjort så. Hiss åker jag gärna med fler människor. Att prata kan jag också tänka mig. Men det är tyvärr mer av lathet än av en kontinentalt inspirerad inställning.

Förövrigt åt jag just en kötbullemacka och jag tror lite grisbråsk fastnade mellan mina framtänder. Hur tror ni det känns?

Peewee! Ge dig!

Det här samtalet hade jag just. Jag blir förtvivlad. Peewee, denne starke nordbo som äter taggtråd till frukost och som kan göra minst 1000 sittups i rent Sly-maner, han som skulle kunna snickra ihop en borg med båda händerna bakbundna säger att han är sjuk och insinuerar att han inte kan gå på fest. Nej, förresten, inte sjuk, förkyld! Det är tisdag idag, festen är på lördag. Fan peewee, skaffa ett par cohonas nu!

Jag räknar med dig på lördag, punkt slut.

Jag = Stark

Förstå att jag har börjat träna nu. Två dagar i rad har jag "hängt" på gymmet. Ett riktigt gym. Med andra ord är det billigt (gratis) och har nästan bara fria vikter. Tack och lov finns det inga konditionsmaskiner, så man slipper svettas. Nu är det enda jag väntar på en riktigt stor kille med tribal-tatueringar som kan sälja lite ryssfemmor till mig. Hade varit prima! För jag har hört att bananas are for monkeys.

Förresten har jag kommit på att jag inte är lättindoktrinerad. Reklam och sånt biter inte på mig.

Innan maten

Såg just ett 5-minuters program om finlands dröm att arrangera ett sommar OS. Där sparades det inte på krutet, 1940 BRODERADE man till och med en duk. Kan ni tänka er. Jag tror de fick det också.

Nu blir det mat.

Dödar du en så står det tusen åter

Så lyder ett gammalt välanvänt ordspråk. Nu har jag fått uppleva vad som menas. Jag berättade ju hur "jag" dödade en fästing efter att vi plockat svamp. De jävlarna hämnades. I morse vaknade jag med otroliga buksmärtor. Jag rätade ut mig från min fosterställning och tittade ner, och visst, där satt ett av djävulens verktyg.

Fästingen var inte större än att jag var tvungen att ta på mig glasögon för att verkligen förstå att det ver just en fästing och inte bara lite smuts. Halvhypokondriker som man är trodde jag att den hade smittat mig med borelia. Bättre blev det inte av att Agge satt och proklamerade att ju längre den sitter kvar, desto större chans finns det att du viker hädan.

Jag sprang snabbt till apoteket, köpte en pincett och grävde bort den. Jag tror jag överlever.

Limbarnen i Linköping

Idag tog jag med min nyinköpta kamera när jag gick ut och plockade svamp i skogen. Jag försökte leta efter något nytt, något avslöjande, något som den normala svensken aldrig ser, och inte vill se. Efter att jag gått vilse fann jag det. Tillhållet för Linköpings b-lag, de som hamnat snett i livet, nämligen limbarnen. Det var inga barn där just när jag kom dit. Antagligen var de upptagna med att sno bilradios eller motsvarande.

Efter detta gick jag nedstämd vidare och insåg att avslöjanden av den här magnituden har sitt pris. Jag räknar med många sömnlösa nätter. En fästing letade även sig fram till min nacke, där jag kände den, tog tag i den och sedan krossade den, som det lilla otyg den är. Var menar jag.

Lördag

Nu skall jag sätta mig med en kaffe framför datorn och titta på vad blir det för mat i hopp om att kurera en hejdundrans bakfylla som skvallrar om en dekadent gårdag. Tyvärr verkar detta har blivit en standard för lördag. Att jag blir lite för bakis och får leva med ångesten om att jag kunde gjort så mycket mer av min lördag. Så ikväll blir det lugnt. en kopp thé på sin höjd.

Appropå vad blir det för mat: igår lagade jag en utsökt fiskgryta. Jag kände att jag växte lite som människa.

Om framtiden

Jag vill inte säga för mycket, för jag vet inte för mycket, men förändringar kan vara på gång. Det ryktas om att en sån där modern superblogg är på väg att födas. Ryktet säger att jag kan vara en del av den. Jag vet som sagt inte för mycket.

En sak vill jag dock lova. Den kommer att finnas till för er, beröra er och handla om er, kära läsare.

Upplysning für alles kommer finnas kvar hur det än blir. Som en systerblogg. Jag menar, inte fasen går man ut och slaktar sin förstfödde bara för att man får en unge till. Men jag ville endå berätta, och be om era ögon även på den andra bloggen, om den nu dyker upp.

På TV

Satt och zappade och funderade om det bara var det vanliga skräpet som gick på tv. Funderade allvarligt på att ta en tidig kväll när jag helt plötsligt såg det. Guds gåva till 12-åringarna (och mig), GLADIATORERNA. De gigantiska Sly och Dolph look-a-likesen som har de coolaste namnen man kan tänka sig (inte som i fotboll där man kan ha coola smeknamn men måste lägga till sitt vanliga namn efter, typ Turbo, Taco, Sidleds...).

Men den här gången blev jag förvirrad. Namnen var coola men förvirrande; Militia, Mayhem och, hör och häpna, Justice. Väldigt motsägesefullt. Barnen som tittar på det, för det är barn som är beundrarskaran, trots att det går klockan 22.45 på en torsdag och trots att de försöker få det att vara cooooolt, måste bli skitförvirrade. Är gladiatorerna snälla? Är de dumma? Skjuter de bönder på ett fält, militia, eller räddar de den gamla damen som blivit bestulen (Justice).

Jag vet inte! Och det tror jag inte att någon gör.

Oj nu blev nån skadad.

God Natt

Jordens undergång

Kom på att jag läste något om att jorden skall gå under ikväll/inatt. Är det någon som har ett exakt klockslag så jag kan sluta oroa mig alternativt vet när jag slutar existera.

Vilken dag!

I morse skulle jag skriva ett grupparbete, men behövde knappt för någon annan hade varit överambitiös och gjort allt utom en sida. Sen åkte jag och golfade med KPMG, vann vår lilla miniturnering för amatörer (bara Käppen fick bättre, men han har grönt kort), vann ett par cykellysen (så dra åt helsike, snyyytjävlar), fick gratis mat och gratis öl.

Sen fick jag cykla hem i regn, vilket inte alls var så illa som man kan tro, för det gav mig en anledning till att lägga mig och dåsa i sängen. Och väl där kunde jag jubla till att Kimmen gjorde en fenomenal andra halvlek (såg inte första men hörde att Sverige spelade lika bra som någon nation från Stilla havet).

Jag är till och med så nöjd med dagen att jag vill slå ett slag för Sidleds-Danne. Det är inte rättvist att kalla honom för Sidleds-Danne, han passar ju bakåt också. Ganska ofta till och med.

Kameran

Idag kom min kamera. Bra att ha ännu en sak som håller mig ifrån mitt studerande. Kameran i sig verkar vara jättebra på alla sätt och vis, men det som är bäst med hela köpet är leverantörerna Dustin. De har nämligen inte skickat någon faktura. Och på min order står det fakturanummer: 0. Det måste ju betyda att de bjuder på hela alltet, typ som att jag är deras miljonte kund.

Jag har aldrig upplevt en bättre försäljare!

Kallt i duschen

Jag har inget varmvatten! Hela min tillvaro är upp och ner. Jag kunde inte duscha, det var "sitta och gråta till James Blunt i en kall dusch"-kallt, och jag kan inte röja upp i lägenheten. För tyvärr består 70% av det jag behöver röja undan av disk. Disk som har stått här sedan i lördags kväll för att jag var för trött på söndagen och efetrsom jag inte var hemma igår. Disk som inte kan diskas utan skållhett vatten. Så vad skall jag göra?

Precis, sätta mig med en kaffe framför tv:n och ha det lite gött så.

Ps. Tur att vi inte gick och tränade Johan. Ds.

Att sitta i ledande position

Idag har jag varit i skolan från 8.00 till 19.00. Detta enbart för att jag "lekte"företagsledare. Så klaga inte på Percy för att han får 400 miljoner, eller motsvarande, för han har det bannimej tufft.

Men jag fick också lön för mödan, mat och en kväll framför halva kristallen där de nya modeorden är för fula för att skrivas här. Könsord! Hela tiden! Både manliga och kvinnliga. Skaffa lite riktig humor för fan! Nej förretsen, jag är inte besviken. Tack vare de fatala skämten bestämde jag mig för att gå hem och göra något vettigt.

För att lösa den prekära situationen rörande Agg-master o'plenty

Så jo, Agge, du räknas visst som person, men inte som förfestare.

Gårdagen

Igår var det studentikåst värre. Overall och tjo å tjim. Vi spelade till och med drickspel. Och som en del i det blev det snappsvisor, på engelska, och en massa andra märkligheter. Kul va det. Det var hårdrockstema på kvällen. Jag lyckades väl sådär. Gjorde ett seriöst försök med husrtrumisshandelslinne och Bingo Rimér glasögon. Men jag måste säga att jag kände mig lite obekväm...och naken.








Ser ni? Fatta!

Förresten var vi bara tre personer på förfesten. Ekonomer gillar ju i regel inte det studentikosa, men jag tror gårdagen bevisade att kravaller, som det ju heter, och dylikt kan vara riktigt kul.

Tänkte ladda upp lite trevliga vidoes också. Det var det som var det pinsamma igår. Tyvärr funkar det inte, kanske kommer imorgon om det går.

Ojojojojoj

Jag mår inte alls som en prins. Skall och köpa en kebabrulle, utalat keeebab. Men om ni surfar in senare skall jag bjuda er på något märkligt. Om jag vågar.

Appropå Youtube

Hittad den här klassikern. Jag tror Christer var en missuppfattad person. Lite söndercrackad bara.



Idag känner jag mig också lite filantropisk.

Dekadens

Det blir ingen rolig resumé av gårdagen, tyvärr. Agges lägenhet var ju visserligen fin, men Linköpings danslokalsutbud kan ju ta kål på den bäste. Alternativen igår var en utbytesstudentsfest på NH, och faktum är att bara utbytesstudenter gillar utbytesstudenter, eller tre timmars kö till allt annat.

Isället blev det ett tafatt besök på ett tomt Platå , en öl, huvudvärk och ångest. Men vad skall man göra. Det ledde iaf till en skönt hängig lördag i soffan framför en youtubespelande laptop. Peter Apelgren kan förgylla vilken dag som helst.

Allt som glimmar är dock guld och jag tycker mig se något glänsande längre fram ikväll. Studentikosa aktiviteter i overall står på agendan. Så löjligt att det blir bra.

Om ödets ironi

Lägenheten är nystädad och kalsongerna nytvättade. Med andra ord finns det inte en chans i helvetet att jag får ligga ikväll.

Men jag tänker iallafall gå till Agges inflyttningsfest och agera som om jag skulle få det. Ger er en resumé imorgon.

Den där Johan

Jag trippade med små lätta steg nere på stan förut. Behövde köpa lite öl och andra göttigheter inför helgen. Och vem träffar jag om inte den store Fesse, så där lite lagom "dagen efter".

"Men Johan, har du inte på dig samma kläder som igår", säger jag. Och visst är det så. Nyrakad, som den sanna Facist han är, var han också. Vi tog en lunch, han talade om gårdagen och sedan skilldes vi åt. Johan har lektion den stackaren, och jag gick hem och sov.

Bara så ni vet förresten, Fesse stavar egentligen med en appostrof men har tippsat mig om att man får fler träffar på google om skriver utan det. Tack vare det har min besökskrets ökat med flera tusen.

Åldersnoja

Jag börjar verkligen bli gammal. Man märkar att den där hemska trean kommer krypande. Tänk, snart är jag 23. Visst det är nästan två månader kvar men man märker att åldern redan nu börjar sätta sina spår. I lördags till exempel, då var jag så bakfull att jag inte gick ut på hela dagen. Så har det aldrig varit förr.

Sen har vi synen. Den blir bara sämre och sämre för varje vecka som går. Mina glasögon som jag en gång i tiden köpte hjälper mig inte ett dugg längre. Jag kan inte ens se på tv med dem längre. Tror jag har gått från +0,75 till +2.00, vad det nu betyder.

Det känns som om jag lever en pensionärs liv utan allt det goda som hus, trädgård, konstant ledighet och kyrkobassarer. Fast det är klart, idag försov jag mig, och det kändes väldigt rätt.

Grattis

Tack!

Har jag berättat att jag klararde den där tentan som Albin Ekdahls farbror höll i? Det gjorde jag i alla fall. Det betyder faktiskt att jag ligger i fas med mina kurser för första gången sedan första terminen i ettan. Och om Du nu, kära läsare, är en framtida arbetsgivare skall Du veta att mina fadäser i form av kuggade tentor, vilka försatte mig i denna hemska situation (men som sagt nu är över) inte skedde för att jag är dum i huvudet, utan för att jag då var en lat liten rackare. Ja, jag kan nog till och med kalla jag-för-3-år-sedan omogen.

Annat är det nu. Jag är mycket mer ambitiös och slutför allt jag påbörjar (eller?). Har till och med fått sådan skäggväxt nu att man skull kunna ta mig för en 18-åring.

Ahhhhhhh

Jag stod i kö hos försäkringskassan i 10 minuter. Jag gick från köplats 47 till 9. Då säger att automatiserad röst "tillfälligt fel, var god ring senare" och kastar luren i örat på mig.

Det är klart, klockan är snart halv 10, de måste ju göra sig i ordning för fikarasten.

Jag börjar nästan tro att lösningen på alla våra problem är att göra Johan till envåldshärskare. Dags att styra upp världen, Johan, är du redo?

Försäkringskassan

"du har för närvarande köplats 27, förväntad kötid är 15 minuter"

Hej då

Hobbies

Så, nu har jag efter ett år av letande bestämt mig för en hobby. Efter att ha diskuterat om att prova på saker som pilbågsskytte, löpning, gitarr (vilket jag insett att jag suger på, bättre sent än aldrig va?), och hypokondri med mina nära och kära har jag nu bestämt mig för att börja fotografera. Har just beställt en kamera och när det blir lite lugnare på skolfronten skall jag gräva ner mig i fotoböcker.

Så vill ni ta en porträttbild är det bara att ringa, så lovar jag att även retuschera skiten av er.

Teknologen

Alldeles nyss stod jag och diskade undan det enda som gjorde att jag mindes gårdagens hemska bakfylla. Nu är det som om den aldrig funnits, tack och lov, för annars hade jag nog inte gått ut till helgen.

När jag stod där och diskade sneglade jag ut gnom fönstret. Och vad ser jag om inte en teknolog i T1. Och det bör ha varit en ny sådan, för han hade en nolleväska. Från vilket år vet jag inte, men de väskorna håller ju i kanske 2 år, max, så han bör vara ung.

Borde inte det vara fruktansvärt ensamt att bo i T1 om man är nyanländ teknolog? Stackaren, alla hans vänner och bekanta bör rimligtvis bo i ryd. Jag säger inte att han inte får bo här, men jag vill inte att han skall känna sig ensam. Här bor ju trots allt mest ekonomer, affärsjurister och i:are (mer mekonomer än teknologer).

Förresten, jag förlorade budgivningen. Rika jävla människor som skall buda över hela tiden.

Snart

Om två timmar kan jag vara en kamera rikare och x antal tusen fattigare. Så håll tummarna. Vem vet, det här kanske utvecklas till en bildblogg. För säkerhetskull kanske ni skall dra ner rullgardinerna så jag inte ligger med något teleobjektiv i buskarna och tar småroliga bilder på er, som den äckliga soon-to-be gubbe jag är.