Limbarnen i Linköping

Idag tog jag med min nyinköpta kamera när jag gick ut och plockade svamp i skogen. Jag försökte leta efter något nytt, något avslöjande, något som den normala svensken aldrig ser, och inte vill se. Efter att jag gått vilse fann jag det. Tillhållet för Linköpings b-lag, de som hamnat snett i livet, nämligen limbarnen. Det var inga barn där just när jag kom dit. Antagligen var de upptagna med att sno bilradios eller motsvarande.

Efter detta gick jag nedstämd vidare och insåg att avslöjanden av den här magnituden har sitt pris. Jag räknar med många sömnlösa nätter. En fästing letade även sig fram till min nacke, där jag kände den, tog tag i den och sedan krossade den, som det lilla otyg den är. Var menar jag.