Jag och mina vänner här i Linköping har visat sig vara mera fristående från samhället än vad man först kan tro. Vi är som en stor familj, vilken står över lagen. Som en maffia. La familia helt enkelt.
Vi äter allt som oftast tillsammans, skrattar tillsammans, skrattar åt varandra tillsammans , gör bort oss tillsammans, gör bort varandra tillsammans. Vi är så tajta män kan vara utan att...ja, ni förstår. Det enda vi inte gör är står och faller med varandra. Faller en, faller han ensam. Ofta är det vi som fäller. För inte länge sedan straffades jag efter dåligt beteende. Jag höggs vid vaderna och blev huggen på samma sätt. Det svider skall ni veta. Men man inser att man felat och håller sig på rätt sida våra oskrivna och mycket diffusa lagar.
Idag blev Lars det svarta fåret. Han svek oss. Därför straffas han med rött kort. Och då pratar vi inte två gula inom nittio minuter, utan rött direkt. Tio dagars isolering dömde en helt partisk jury honom till. Välförtjänt.
Helt plötsligt inser jag vilka mini-Mussolinis vi faktiskt är. Skönt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar