Jag är en japansk mangafigur?

Fessé ringde igår och berättade något kul. Han hade tenterat en kurs som går på engelska, och därmed befolkas av en hel del utbytesstudenter. En gång i tiden läste jag samma kurs, så jag känner, eller känner igen, de flesta mupparna.

En av de kinesiska tjejerna hade frågat Johan igår om det hade varit oförskämt att fråga mig om hon kunde få ta ett kort på mig. Varför då, frågade Johan. Jo, därför att jag är lik en mangafigur som tydligen är sjukt stor over there. Figuren är tydligen blond. Och det räcker tydligen för att var lik mig. Men vad vet jag, jag kanske ser lite teknad ut. Hon anklagade mig även för att färga håret, vilket sker alldelles för ofta nuförtiden.

Jag skiter egentligen i vilket. Om hon vill ta en bild på mig och sätta upp i sitt barndomshem så är det okej för mig. Det enda jag bryr mig om är att hon la till mig som vän på facebook. Jag är sååå nära 300 vänner nu och flest vänner när man dör vinner. Sen kan jag iofs satsa på en big-in-japan karriär som en manga look-a-like så här i finanskrisen.