Gamla tanter är ju underbara. Förvirrade och så där härligt mysiga när de går runt och är mossiga. Jag var på Ladan nu (och tog absolut inte självscanningskassan, för det är idioti) och hade en riktigt gammal tant framför mig. Nu tycker säkert många där ute i stugorna att "Tanter. Skicka dem på hem, för de år så sjuukt sega". Och jag föstår er, för det är ju sant.
Men en sak skall jag tala om för er. Gamla tanter är oftast otroligt härliga, på ett rent platonskt vis. De är aldrig stressade eller arga och de vill gärna prata lite strunt, vilket alltid är kul. Ohh så hör de så dåligt. Och det tycker jag är fantastiskt kul ibland. För folk som hör dåligt pratar ofta väldigt lågt, vilket ju är jättemärkligt. Hör de ens sig själva när de pratar? Jag menar, jag hör dem inte. Och om de inte hör mig som skriker tillbaks när jag försöker få dem att förstå, hur kan de då höra sig själva.
Jag tycker det är oklart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar