På resande fot

Sitter nu i kära Göteborg, där det till skillnad från Linköping inte har fallit en snöflinga på flera år. Det hela känns mycket befriande. Tyvärr sitter jag mer eller mindre instängd. Ett case till på måndag hindrar mig ifrån att strosa längs avenyn och istället skall jag printa ner 2 sidor ifrån en lägenhet på Hisingen.

Lägenheten ligger för övrigt på en av Göteborgs farligaste gator, har jag fått veta. Det känns på ett skrämmande sätt bra. När jag väl går ut, för det skall jag göra i sinom tid, kommer jag garanterat få ett vådaskott i mig. En lite ricoshet som landar på min skinka eller någon annan onödig kroppsdel. Och då kan jag äntligen bli kallad pojk igen. För det är så Aftonbladet kommer skriva: "23-årig pojk brutalt skjuten av bandidosmedlem, hela Sverige är förtvivlat".

Men egentligen är jag ingen pojk. Vad Aftonbladet inte vet är att jag är en vuxen man med alla mörka hemligheter som kommer med den titeln.

Ärtsoppa

Raketmat på alla sätt och vis.

Trött

Jag sov ganska illa inatt. Det var absolut inte mitt fel. Jag skyller allt på Swebus, vilka igår kväll vägrade skicka min biljett via telefon trots att jag betalat överpris för den. Så, istället för att sova ångade jag upp mig och planerade hur jag skulle skälla ut tanten i receptionen. Det var såklart helt i onödan. Tanten var mycket trevlig och min biljett skickades på någon sekund.

Det är dock fortfarande deras fel att jag är trött. Vilket leder till att jag måste göra mig pigg. Sova hinner jag inte; skola, systembolaget och pepparkakshusbyggande kommer i vägen. Jag har dock lite procedurer, dumt nog, vilka jag alltid tror skall göra mig piggare, men aldrig gör det.

1. Jag äter grönsaker, idag till och med vegetariskt.
2. Jag dricke enorma mängder vatten, vilket gör mig pissig och får mig att minnas ungdomens dagar när man spelade vattenpoker.
3. Jag spelar skithög musik.

Det är såklart bara den sista som hjälper, det andra är ju rent puckat. Tyvärr hjälper musiken bara lite grann, så jag behöver lite extra tillsatser. Någon som vet var man köper amfetamin eller motsvarande?

Ingerfärshusfajt

Och anledningen till inlägget under är för att:

It's On, bitch!!!

Nu är det allvar. Nu är det tävling! Pepaprkakshustävling på fredag, om jag fattat rätt. Och jädrar i mig vad vi tar det på allvar. Väldetaljerade kartor är ett måste och att döma av det jag har sett blir det en hård fajt. Den gode Fesse skall tydligen smälla upp Per Morbergs chateau, med detaljerat kök och allt.

Själv satsar jag på Braveheart och skall slänga upp en borg med tillhörande vindbrygga och soldater.

Visst, det är fett löjligt, men jag älskar det.

Go for Gold!

Den förbannade verkligheten

Jag har insett mina begränsningar, jag kan inte laga cyklar. Egentligen sitter inte min tumme mitt i handen. Den är någon helt annanstans, typ mitt i min panna eller på ryggen. Jag vet faktiskt inte. Det enda jag vet är var Guds tumme befinner sig. Vet ni?

Förresten

Är det någon som kan snajda till en fräscht fejkad rockabilly-frissa på mig någon dag? Jag känner att både jag och min lugg är mogna nog.

Tack på förhand.

/Anders

The road to hell is paved with good intentions*

*citat från en av mina härligt sakliga lärare, som med en gnutta mer skägg lika gärna hade kunnat vara en periodare på plattan.

Hur som haver handlar rubriken om det vissa av er sett mig göra, hört att jag gjort eller missunnat barnen i tallinn: det handlar naturligtvis om att trycka på biståndskanppen när man pantar istället för att köpa en halv påse torrt godis för de fyra kronorna man skrammlar ihop på en månad.Jag gjorde det idag. Lite för att imponera på mina föräldrar som är på besök, men mest för att komma till himlen.

Men att få Guds förlåtelse är ett mäck. Utöver att man tar ifrån sig själv och ger till de fattiga skall man gå i kyrkan. Jag provade idag då mamma ville lyssna på en gregoriansk kör (tänk: de där munkarna som sjöng på latin för ett par år sedan och som var sååå jävla bra). Det värsta var att när jag satt där kunde jag bara tänka på hur tråkigt det var och att religon kan vara botemedlet för mina sporadiska sömnproblem.

Med andra ord kommer jag trots mina gedigna försök att bli en god människa få grilla isterband med Lucifer den dagen jag viker hädan. Attans.

Bond

Jag har sett den, Quantom of Solace, vilket jag inte har den blekaste om vad det betyder. Och i det stora hela spelar det nog en mindre roll. Till skillnad från många andra gillade jag den nya Bondfilmen. Först och främst slipper man all överdriven mumbo-jumbo. Såg Die another day med en småfet Pierce Brosnan i söndags och slogs av hur brutalt löjlig den är. Med en knapptryckning kan man förrinta hela världen, mer eller mindre. Det funkade kanske när Sean och Roger kunde sköta allt på ett snyggt sätt, men Pirece kunde ha förstört hela bondserien för mig om han inte hade slutat och låtitDaniel Craig komma in och göra Bond cool igen, precis som de tidigare nämnda herrarna lyckades med.

(Har ni inte sett filmen sluta läs här, eller inte)

Hur som haver, det enda som störde mig var början och slutet. Först lyckades hans Aston Martin inte kör ifrån en Alfa Romeo, som på den lilla tiden den faktiskt var i bild hade hunnit rosta sönder. Och sedan kom hugget vid knäna, eller med andra ord slutet. Bond fick inte ligga med bondbruden! Det är helt otroligt. Om han inte skall ligga med henne varför kallas hon då bondbrud?

Förutom dessa två incidenter så var filmen trovärdig och mycket älskvärd.

Så där dagen efter

Jag är alltid som nyttigast efter att jag varit ute och slagit klackarna i taket. Hittils har jag ätit två clementiner och en morot, vilket är mer vitaminer än vad jag brukar få i mig på en hel vecka. Det skall tilläggas att jag till och med avstår från den 1,5 % fetthaltiga mjölken till förmån för vatten. Som sagt är det nästan äckligt nyttigt.

Synd då bara att det enda som går på tv är Gilmore Girls. En serie där alla tycks dricka lite för mycket kaffe.

Ikväll

Ikväll förstörs mitt försök på två vita veckor (har hållit på sen i fredags).

FAN, Just i detta nu lossnade mitt i. Hmm.

Men iaf, vi skall till HG och söka dekadens. Jag, La-z-boy, Rollie och Emilia. Gott så.

Lars!

Din telefontappande klant. Jag kommer till dig om 20 minuter. Se till så att dörren är öppen.

Cykelbesvär

Min cykel är ett kaos (så om du har en cykel till salu, ge den till mig). Mina trampor sitter lite på sniskan, bromsarna funkar knappt och inte alls när det är väta ute. Och som om det inte var nog så drog jag av min växelvajer häromdagen. Kontentan av detta är att jag tyngsta växeln i, vilken hackar ganska rejält i tid och otid, så man cyklar till skolan med de små framtida jessrarna som instats.

Nu har även min lärare snurrat till det för oss och har kanske, det är det som är det snurriga, ställt in lektionen klockan 8 imorgon så att vi inte börjar förrän 10. Detta tror jag för att han kallade 8 för en ogudlig tid och har skickat ett mail vilket talar för att jag skall satsa på 10 (nåja, säger egentligen inget om det). Vidare är det minusgrader ute och någon av mina vänner nämnde ordet snöstorm, visserligen helt utan belägg för att det skall vara här, men ändå.

Så, vad säger ni. Skall jag satsa på 10. Känns det kosher?

Tack!

Du österikisk-amerikanska tjej som jag träffade på en krog i Linz, som jag enbart träffade en enda gång och som "lånade" min tröja vilken jag aldrig återsåg igen. Tack för att du uppmärksammade min födelsedag på Facebook.

Jag vill även ge dig en eloge för ditt otroliga mod, då du har på dig min tröja på din profilbild. Kul att du fick användning för den, din tjyv!

Hjälp

Har ni tänkt på att oljan snart tar slut. Vi svenskar, specifikt, står på ruinens rand. Så jag vänder mig till mina forna fiender, ni teknologer, och ber om en lösning på problemet. För vad händer egentligen när oljan tar slut? Jo, ingen mer bilkörning, inga flyg, inga bussar. Förstå att inte ens äckelswebus kan transportera oss längre.

Det betyder att jag måste åka tåg när jag skall hem ifrån Linköping. Och alla vet ju att SJ suger. Så hjälp.

Hemmaplugg

Vad skönt när man kan sitta hemma och plugga så här på morgonkvisten. För innan programmen som glamour, days of our lives, hem till byn och andr superserier, så är det nyhetsmorgon. Det finns inget bättre än att titta på Steffo Törnquist när han sitter där och myser, ler, nickar till allt vad sin med-programledare säger, pratar skaldjur och sedan retar den andra programledaren för hennes nya fula glasögon.



Och som om det inte var nog så ser han till att visa en musikvideo Jimmy Nordin gjorde för ett par år sedan när han tyckte "att all musik är skit".

Tyvärr kan jag inte hitta den någonstans, ni får leta själva helt enkelt.

Mat som har öl eller motsvarande i namnet

Porterstek
Bärsamelsås
Fölstek
Fölsedagstårta
Pilsnerkorv

Vilken alkoholmat är er favorit?

Daim+Mjölkchoklad=Ochok-o-licious

Sitter i skolan och äter en Marabou Daim+Mjölkchokladkonstellation. Man tror ju att det skall vara gudabenådat gott. Speciellt med tanke på att de saluför den som Chok-O-Licious. Men så är det inte. Den är inte god överhuvudtaget. Den smakar lite julkalenderschoklad, och sådan choklad äter man ju inte för att den är god, utan för upplevelsens och de små figurernas skull.

Det enda som är bra med chokladen är att Chok-O-Licious får mig att tänka på Beyonce, och hon är ju snygg.

Bakfyllemat

Fattar ni att jag knappt väger 9.1 kilo.

Det Nya

Och det är bra, och det skall vi fröjdas över. Nya Oasis, tydligen, iaf enligt NME och Jay Lu.

En tenta avklarad.

Nåväl, nerpräntad iaf.

Glaset är minst sagt halvfullt idag.

Dammiddag

Imorgon har jag tenta. Efter det skall vi bli lite fulla och gå eftersläppet till ekonomernas dammiddag. Man tror att man har blivit för gammal och mogen för sådant när man går i fyran, men nej då.

Det här med dammiddag är intressant. Av någon anledning är det filfakarnas i allmänhet och ekonomernas i synnerhet de enda populära. Det fick jag bekräftat häromdagen när jag satt och pluggade och tjuvlyssnade på följande konversation.

Teknologtjej: Vad skall ni göra i helgen killar?
Teknologkille: Vi tänkte gå på ekonomernas dammiddag!
Hon: Va? Varför det? Bara för att det är ekonomtjejer där eller?
Han: Ja, det är ju dammiddag
Hon: Vi hade dammiddag förra veckan, då var det ingen som kom!!!
Han: Hur många var ni då?
Hon: 25 personer på NH, men det var så tråkigt att vi givk till Platå.

Vi ligger på samma nivå, jag och teknologkillen.

Marky Mark

Ohhooh! Jag är eld och lågor. Såg just trailern för Max Payne! Visste inte ens att spelet skulle bli film, men jädrar vad bra den kommer vara. Världens coolaste datorspel, det enda jag egentligen gillat i hela mitt liv, med världens coolaste skådis. KOmmer bli slow-motion rörelser och painkilelrs i massor. Fan va gött!

Och med Marky Mark i huvudrollen kan ju vad som helst hända. Han är ju killen som kan vara "stenhård" rappare i verkliga livet och mysgubbe i "I Heart Huckabees".

Bio någon?

Ahhhhhhhhh

Men skit i det då jävla Stockholmsidioter. Jag vill förresten ändå inte åka. Stockholm är smutsigt. Å hör sen..

Nej, förrestsen, förlåt. Jag vill fortfarande åka till Stockholm, så säg till om ni bor där.

Stockholm

Inom de närmaste veckorna tänkte jag åka på semester. Vart vet jag inte än. London var på tapeten, men fick av orsaker som låg utom min kontroll ställas in. Nästa förslag är Stockhom. Mycket billigare och något närmare. Problemet är bara att jag i London skulle bo hos folk jag kände, vilket jag lite hade hoppats på att göra i Stockholm med. Det blir ju billigare så.

I och med att jag är en lurig jäkel så vet jag att det finns ett par Stockholmare som läser min blogg. En grov gissning är att ungefär 5 personer läser den någorlunda regelbundet. Dock vet jag inte vem det är.

Så träd fram, ni från hufvudstaden. Kliv fram ur skuggan och erbjud mig nyckelen till erat hem, även om det bara är ett lån, som Petter kan ha rappat någon gång för länge sedan.

Attans

Jag tror jag har fått ett hål i en tand. Kan ni tänka er, jag. Eltandborstning och tandråd ingår alltid i mina dagsrutiner, hur stressad jag än är. Nu blir det till att köpa Listerine och gud vet vad för att motverka tandtrollen. Eller är allt sånt för sent? Jag har aldrig haft hål förr.

Idag studerade jag, flitig som jag är, i biblioteket. Och som ni kanske vet är det ett ställe där prat, och ljus överhuvudtaget antar jag, beivras. Någon tyckte som tanterna på bilblioteket och gav mig denna rebus istället fär att prata. Det var en god människa.



Någon som kan lösa rebusen?

Måste även säga att biblotikarier är de största maktmissbrukarna i världen. Så, nu var det sagt.

I brist på annat...

Fesse, som ni hör allt för mycket om, är på tapeten igen. Den här gången är det för att han stinker. Johan erkände nämligen att han inte har duschat sen innan utgången i torsdags. Nog för att han har kort hår, men det känns ändå något ofräscht.

Han luktade sig själv under armarna, och njöt såklart. Då såg jag att han har på sig samma tröja som under utgången i torsdags. Jag ser också en härligt intorkad lök. Han bedyrar att han har bytt underkläder och att han inte hade på sig tröjan igår. Jag tvivlar.

Tack vare Johan kan jag nu lägga ytterligare en fobi min allt längre lista.

Den lyder:

Uppblåsta ballonger
Getingar
Tandborstljud, när det inte är jag själv som borstar tänderna, tack och lov.
Och numera kroppen. Blod, leder och annat som känns onormalt.

Hej då

Hur jag begick socialt självmord, del 2

Denna gång som någon slags zoolanderkopia. Bilden är näst intill naturlig. Knappt redigerad.

Glömsk

När jag flyttade in köpte jag två skärbrädor för att det är mer hygieniskt så. Nu har jag ett problem. En skulle vara för kött och en för grönsaker. Den för kött valdes eftertänksamt ut med någon av följande tankar bakom "kött bör användas på röd skärbräda, för blod är ju rött" alt. kött bör skäras på svart skärbräda för det symboliserar döden."

Nu har jag glömt bort vad jag valde.

Förlåt

Fesse, Jana och Emelie, förlt mig. Jag lovar att jag skall gottgöra er.

Och Fesse, just nu berättar jag för Agge att det är födelsedagsfest hos honom. För någon annan.

"Han stirrar, säger va! Han fortsätter säga va. Jag är egentligen inte så sugen på det, jag har ju störiga grannar."

Han ringer dig i panik, men du vill inte prata.

Rock Band

Nu blev det mycket på en gång, men jag pratade just med en vän, vars namn utelämnas på grund av svordomarna som nämns, och hans granne har kommit över och klagat för att han väsnas jättemycket jättesent. De dagar jag har varit där har det mest handlat om timida dunkningar i väggen, vilket vi uppfattat som om hon dragit huvudet i väggen när hon håller på med hennes saddo-hobbies.

I vilket fall som helst, msn-samtalet nedan handlar om när jag försöker luska fram vem det är. Hon är tydligen gammal. Jättegammal, trots att hon är student, och vill lägga sig tidigt. Informationen är rörig och knapphändig, men vi får iaf reda på vems fel alltihop är.

Sov gott.

Hur jag begick socialt självmord, del 1

Sony Ericsson File Manager my ass heller!

Har en finfin telefon med alla det senaste pinalerna på. Touchscreen, bra kamera, ficklampa, anteckningsblock, visitkortscanner och säkert halva Indonesien ryms i den lilla manicken. Helt sjukt vad de där ingenjörerna kan lyckas med i dag.

Men när det kommer till något så simpelt som att föra över bilder till datorn har de jäklarna gjort något så krångligt och dumt så jag nästan kastar telefonfanskapet från balkongen, och då skall ni veta att jag bor på femte våningen. Det går helt enkelt inte att föra över bilderna. Trots att jag ominstallerat och uppdaterat programvaran tusen gånger funkar Sony Ericsson File Manager och allt vad det heter kanske en gång på sex försök.

Och vem får lida för det? Ja inte är det jag, utan ni kära läsare, som inte får se de glamourösa bilder med tillhörande text som jag tänkt lägga upp. Fast frågan är hur mycket ni lider egentligen.

Nu är de här igen

Snigel-på-ögat-människorna. Det sägs att de smyger runt i korridorerna och stjäl våra pengar. Och vad tvingas studenter göra? Jo, ljuga. För ingen har råd att pröjsa 2000 om året, eller vi vill iaf inte. Så Ljuga eller sitta helt tyst i lägenheten med släkta lampor och på sin höjd med ett litet stearinljus tänt, är de enda alternativen.

I vilket fall som helst, om du har åkt fast eller enbart är rädd för dem, så är det ett ypperligt tillfälle att sätta sig i duschen, lyssna på James Blunt och skaka som ett litet asplöv. Det skall jag göra nu, men av helt andra orsaker, tyvärr.

Och så begick man socialt självmord...

Jag är med och anordnar ekonomernas fotokatalog här i Linkan. Jag är även omslagspojke.

http://www.facebook.com/video/video.php?v=84700000356&oid=53984986048

Se filmen, gjord av den gode Fessé, och njut. Fortsättning följer...

PS. Ni kan behöva logga in på Facebook. DS.

Helgen

Bloggen har ju varit mer eller mindre nere hela helgen och nu skall ni få veta varför!

Det började i fredags. Jag var bakis men var tvungen att gå till skolan. Efter att ha flummat igenom en presentation på bästa sätt fördrev jag några timmar i skolan, helt utan resultat. Gick sedan till Agge där det skulle vankas en gammal favorit: Smörgåstårta. Fett!!! Jag har för mig att vi firade något, men nu har jag glömt vad.

När vi handlade ingridienserna lyckades Agge och Johan försvinna. Jag letade efter dem som de små vilsna själar de är och fann dem på det mest självklara stället. Chipshyllan. Johan har faktiskt lyckats trycka i sig en 300 grams Sour cream and onion på bara 200 meters promenad, bara för att plocka upp en till när han kom fram.

Sedan blev det rock band. Den mest roliga barnsligheten som finns.

Lördagen blev nästan identisk, fast utan bakfullhet och istället för skolan snurrade jag runt hemma i lägenheten tills jag fick tummen ur och sprang till Agge igen.

Maten var dock annorlunda. Se här:

Lättöl, Kaffe, bullar (kanelbullens dag vet ni), kebabrulle, korv med pommes och bea. Fett!!! Å så Xbox och fotboll, såklart. En bra lördag med andra ord.

Skämmes, ta mig fan!

Förlåt. Jag är visserligen ingen 6-inlägg-per-dag-berätta-gärna-om-min-frukost-person, men nu har jag varit riktigt dålig på att skriva. Jag har varit upptagen, och är fortfarande upptagen. Mycket har hänt och jag sakll berätta lite grnn för er och visa talande bilder. JA, bilder med ljud!

Hej då

Bert

Igår var en bra dag. Såg bl a Bert Karlsson, sveriges mest narcissistiska man. Man måste abra älska killen. Han åstadkom detta på en timme:

• Han åt en skinkmacka.
• Han gick ut och kissade.
• Drog uppemot 10 fräckisar. Ungefär 8-9 stycken förnedrade kvinnor i någon form.
• Han uppmanade oss att jobba svart och dissade alla politiker i Sverige.
• Och den snorrika gubben visade sin entreprenöranda genom att kränga sina böcker om svamp och matlgning med skipper för en femtilapp styck.

För detta fick han enligt rykten runt 40 papp. Det var värt oändligt mycket mer.

Inomhuskatter

Inomhuskatter är något av det dummaste som finns. Eller om ägarna till inomhuskatter kanske är något dummare. Jag såg en sådan, katt alltså, när jag ver nere på stan. Den satt i ett fönster och tittade ut. Trots att det regnade ute längtade den verkligen ut till det fria, man såg det i blicken. Och på det faktum att den slog med tassen mot rutan. Helt desperat.

Det finns människor som påstår att inomhuskatters naturliga habitat är en 25 kvadratmeter stor lägenhet på södermalm, men det är ju helt sjukt. Det är som att påstå att en nymfparakits riktiga plats i världen är i en liten bur. Eller att späckhuggare hör hemma i en stor vattentank. Och det kan jag säga, späckhuggare hör hemma i havet. Det vet jag för jag har sett både Willy 1 och 2.

Jag kan förstå att människan sett till så att katter blir "tama" och bör hålla sig inomhus, men precis som för människor som blivit knarkare finns det en lösning på problemet. Låt katterna gå på avvärjning. Flytta ifrån lägenheten och ut till någon öppen plats, typ Skåne, och låt de få en timme utomhus per dag. Då skall ni se att det löser sig och katter kan bli katter igen, precis som Herr Doherty kan bli människa igen...Med lite tur.

Studenter

Folk säger ju att studenter är fattiga och att denna fattigsom är deras största problem. Men faktum är att det inte är helt sant. På senare tid har jag märkt att lathet och bekvämlighet övervinner fattigdomen med hästlängder.

På vår skola finns många café, eftersom kaffe är studentens bäste vän. Två av dem ligger ca 20 meter ifrån varandra, i samma byggnad. På det ena cafét kostar kaffet åtta kronor och på det andra fyra. Man tycker ju att den snåla studenten skulle välja det billigare caféet tio gånger av tio, men så är inte fallet.

Otroligt många går istället till det dyrare caféet, köper en kaffe, för att sedan gå till det billigare och dricka kaffet där. Några kanske hävdar att kaffet är godare (inklusive mig själv), men det är knappast dubbelt så gott. Helt ärligt finns det inget som berättigar detta beteende förutom latheten. Man orkar inte stå i kö. Man orkar inte ens stå still. De två-tre extra minuterna man kan, men oftast inte, behöva stå i kö helt ovärdeliga för studenter.

Jag undrar hur jag spenderar de två extra minuterna?

Ensamt boende

Kolla in mitt kylskåp. Förstår ni att jag bor ensam? Förstår ni att jag är fattig student? Nä, inte jag heller. Ett så välfyllt kylkskåp är få förunnat. Nu skall jag moffa ost och fänkål.

Skurkar

Min lärare i ekonomisk analys av sport talade om för mig att folk som är fula har en större chans att bli brottslingar. Han berättade att man det måste handla om riktigt fula människor, inte som du och jag, utan riktiga as. Enligt en undersökning är det tydligen för att de har en mindre chans än vanligt folk att få en hög lön.

Kan man då vända på det? Om fula människor lättare blir skurkar, betyder det att alla skurkar är fula. Jag gjorde en mini mini miniundersökning.

Christer. Visst, han är lite sliten, men han är väl långt ifrån ful?

En annan favoritskurk är Tjock-Steffe. Han gick väl ner sig lite kanske.

Nick Nolte. kanske inte en riktigt kriminell människa, men ser helkul ut. Tycker att han lite Gary Busey över sig.

Manson är ju också en som blev mer ful vad tiden led. Men galen var han alltid.

Med andra ord tror jag inte fula personer blir kriminella, utan att kriminalitet gör en lite ful. Eller skum. Känns också som om tjuvar bör vara karismatiska och då är ofta en vacker utsida något väsäntligt.

Fulhet känns också som något väldigt subjektivt. Det kanske finns någon som tyckte Manson var som snyggast i slutet av sitt liv.

Vi nöjer oss där, så länge.

Lika som bär!

Lika som bär är tilbaka efter år av uppehåll.

Idag är det vänsterterroristen Holger Meins som jämförs med den ständiga ettan Markus Fagervall.

Nå? Vad sägs?

Nu var det klippt igen...

Som så ofta förr har jag klippt mig. Och som vanligt har jag klippt mig för lite. Håret är alltså för långt. Dessutom hade de höjt priset. Så kilo hår/peng var fruktansvärt låg. Jag måste lösa mitt hårproblem en gång för alla snart. Pash någon?

Behållningen med min nya frisyr är inte frisyren i sig, utan vägen dit. Jädrar vad cool man känner sig när man får en cape på sig. Må vara att den sitter på fel håll när man klipper sig. men man förstår varför alla superhjältar har en. Man verkligen svischar fram ju!

Jag skall nog köpa mig en cape, eller en poncho.

Sossar

Här jag gått runt och trott att det mest svenssonaktiga man kan vara är sosse. Men se så fel jag har. Sossarna är ju radikala! Gud vad bortgjord jag känner mig.

TEAM

Idag gick TEAM, eller teknisknågot ekonomiska arbetsmarknadsdagarna av stapeln. Det är ungefär som ett Gettysburg för studenter. En jävla röra med andra ord. Inte för att det är dåligt arrangerat, utan tvärtom. Alla goodiebags som skall delas ut skapar kaos. Det blir ett koncerttryck för att få tag på påsarna som innehåller lite reklamvaror och en kondom med vaniljsmak. Människor kläms, och för att få tag på en behöver man machete och ett par grande cohonas.

Det var till och med kö till en föreläsning idag. Måste vara första gången. Mitt i myllret stod jag. Förvirrad och uppgiven. JAg ville ju bara lära mig att marknadsföra mig själv.

Och plötsligt, trots att det inte var min mening, fick jag en goodiebag med den åtråvärda kondomen.

Försmädligt Johan

Jay Lu är en inbiten Djurgårdare. Förr kaxade han sig ganska ofta och kallade göteborslagen för de mest kreativa, men nedsättande, saker. Nuförtiden kan han inte vara lika kaxig. Inte mot lagen iaf (han har fortfarande sina syrliga kommentarer om Göteborgare i allmänhet), eftersom Stockholmare har visat sig vara lika bra på att spela fotboll som Samoianer. Och med Stockholmare menar jag speciellt Djurgårdare, som idag bara fick 1-1 mot AIK efter ett insläppt mål på övertid. Som sagt, försmädligt Johan.

Men lugn Johan, ni åker inte ut i år och det kunde varit så otrloigt mycket värre. Titta bara:



Och du Johan. Tänk på att jag är snäll. Så imorgon när vi spelar fotboll behöber du väl inte sätta dubbarna i mitt knä bara för det här. Okej?

Om någon vill vara med på fotboll imorgon så spelar vi på universitetet vid 1700. Alla är välkommna.

Äntligen förstår jag!

Kom just hem från gymmet. Och nu fattar jag äntligen varför folk inte har skjorts på sig på gymmet. Alla som gymmar har sparvben (inklusive jag, men jag ahr skjorts ändå)! Om ni tänker efter, har ni någon gång sett en stor gymtönt träna ben? Det är bara fotbolls- och hockeykillar som tränar ben, och de har oftast skjorts på sig.

Så titta gärna lite snett på ryss-5-snubbarna när ni är på gymmet nästa gång, för de har antagligen mindre ben än er.

Problem

Mitt kylskåp är svårt att stänga. Helt otroligt svårt, faktiskt. Har väl stått öppet runt 4 gånger på en månad. Då gärna när jag går till skolan och efter 8 timmar där luktar maten lite skumt.

Det hände naturligtvis idag. Blev till att rensa bort det som jag tror kan bli dåligt. Men livet vore ju bra tråkigt om man inte vågade spela lite rysk roulette med vissa födoämnen. Så...

Saker som åkte ner i min mage:
En halv pizza
Kocktailtomater

Saker som åkte i soporna:
Lite kokt skinka
Ett och ett halvt paket mjölk
Lite ost (mest för att den började se lite skum ut, limegrön faktiskt)

Saker som skall ätas i framtiden:
Rökt skinka
Oliver
Bacon
En tre veckor gammal, och öppnad, fetaost.

Så, nu kan jag bara hoppas på det bästa. Jag måste medge att jag är rädd, som den matfobiker jag är och alla andra bör vara. Om jag ligger för döden imorgon vet ni iallafall vad det beror på. skämd skinka. Vad tror ni, kommer jag överleva?

Rebel Yell

Jag lagar mat till mig och Agge nu. Något väldigt enkelt. Och som Per Morberg har lärt mig (oss) så dricker jag till matlagningen. Men jag bryter mot alla regler som finns. Ett glas vin funkar. En öl likaså. I princip allt som funkar i maten funkar att dricka till. Men jag dricker whiskey.

"Va!? Whiskey innan maten", säger ni. "Ja, Whiskey innan maten", säger jag, och sippar vidare på det pissfärgade guldet.

Jag är en rebell.

Tredje gången gillt...gilt? gillt...ja gillt.

För tredje gången på lika många helger skall jag på inflyttningsfest. Denna gången är det den gode Erik Rolander som öppnar portarna till sitt hem, i hopp om att få tillräckligt fina gåvor för att kalaset skall hamna på plus.

Det gjorde min senaste inflyttningsfest. Jag fick en tavla, två mögliga kokosnötter, en varav jag krossade med en hammare och en vilken jag vräkte ut på balkongen (detta bara för att snopet sjunga "far jag kan inte få upp min kokosnöt"-låten), samt något obetydligt som jag har glömt, chips kanske. Ohh vad fick jag betala för det kalaset? Inget förutom min stolthet och kropp. Alla ville ha en del av den här kakan, såklart.

För er skull

Idag var jag och dinerade hos Johanna. Vi åt risotto, som för övrigt är den nya innerätten. Ingen gör den så bra som jag, förutom möjligtvis Per.

Men det är inte mina kulinariska färdigheter som jag tar med mig därifrån. För vi såg vår allas idol Blondinbella på tv. Johanna nämnde att Blondinbella lärt sina läsare hur man tränar rätt. Även detta har ju blivit mode, det här med träning menar jag. Vi har förutom Bella också Paolo, Anna Skipper och de sedvanliga namnen, Dolph och Sly. Jag tänkte dela med mig om hur min vecka ser ut. Med andra ord skall JAG hjälpa ER att få MIN kropp (O la la).

Utöver det som nämns nedan cyklar jag till och från skolan måndag till fredag.

Måndag: Soffan främst. Bra för att öka på liggsåren som lätt uppkommer på träningsbänken. Detta är även dagen jag går till affären och släpar maten HELA vägen hem. Puh!

Tisdag:Försöker orka med en tre situps på morgonen, ger mig en fräsch bräda. Men det mest krävande, och det som ger mest träningsverk/ångest är Me Timen jag unnar mig själv på kvällen mellan 22-24. Se till att vara ostörda.

Onsdag: Jag kan tänka mig att gå till någon så att jag slipper stånket med att laga mat. Krävande, ja visst, men jag lovar, det lönar sig i slutändan.

Torsdag: Klockan 22.03 slår jag på sporten. Svett!

Fredag och Lördag: Här brukar jag gå ut och shaka min booty! Mycket! Men inte så väl.

Söndag: Vilodag. Väl förtjänat.

Så. Gå ut och kämpa nu, ungar. Det är krävande och tar tid. Men jag tro på er, om ett par månader kan ni stoltsera med det jag har, vad det nnu än är.

Lycka till!

FRA

Sitter och tittar på en manifestation mot FRA-lagen. Och säga vad man vill om den lagen, men när ett parti med namnet Piratpartiet kommer dit och skränar, har man svårt att tro att den kan vara dålig. Piratpartiet ser ut som en samling utklädda studenter på väg till maskerad. För utklädda är de. Sätter min högra skinka på att de är teknologer hela bunten. Personer som älskar att vara olagliga på internet där "ingen kan skadas". De tycker det är sjukt coolt att hacka folks datorer och e-mails, och WoW, såklart. Elektroniska anarkister är vad de är. De riktiga politikerna, riksdagsledamoter osv, måste känna sig så jävla misslyckade.

Och nu, för att göra allt riktigt bisarrt, kom det en tjej med kattöron som kallar sig pow, eller panterdjuret. Hon vill läsa upp något. Japp, en dikt. Nu övertygade hon alla riksdagsmän att rösta ner FRA.

Vilken jävla maskerad det är. Men ganska underhållande.

Att inte vara skönt avslappnad

Ibland önskar jag att jag var lite mer kontinental i mitt beteende. Lite mer öppen och charmant, som bara italienare och spanjorer kan vara. Som nu, när jag och Johanna sitter här och studerar kommer det fram en Italienare, tror jag, och sätter sig. Efter att han har tagit upp sin dator och gjort sig klar frågar han om han får sitta ner. Då har man ju inte en chans att säga nej. Jag gillar det. Bra attityd.

För hur mycket man än vägrar tro på det, så hade väldigt få svenskar gjort samma sak. Istället hade de gått runt fem-sex varv till någon lämnade sitt bord och man i sin ensamhet kunde slagit sig ner där. Det är som att åka hiss. Idag var det en på våningen under mig (4:an) som såg mig gå ut och trycka på hissknappen. Då kände han direkt att han var tvungen att gå ner för de hemska trapporna, trots att klockan abra var 8. För det är ju svenskens förbannade skyldighet. Skitlöjligt, men sant.

Jag hade aldrig gjort så. Hiss åker jag gärna med fler människor. Att prata kan jag också tänka mig. Men det är tyvärr mer av lathet än av en kontinentalt inspirerad inställning.

Förövrigt åt jag just en kötbullemacka och jag tror lite grisbråsk fastnade mellan mina framtänder. Hur tror ni det känns?

Peewee! Ge dig!

Det här samtalet hade jag just. Jag blir förtvivlad. Peewee, denne starke nordbo som äter taggtråd till frukost och som kan göra minst 1000 sittups i rent Sly-maner, han som skulle kunna snickra ihop en borg med båda händerna bakbundna säger att han är sjuk och insinuerar att han inte kan gå på fest. Nej, förresten, inte sjuk, förkyld! Det är tisdag idag, festen är på lördag. Fan peewee, skaffa ett par cohonas nu!

Jag räknar med dig på lördag, punkt slut.

Jag = Stark

Förstå att jag har börjat träna nu. Två dagar i rad har jag "hängt" på gymmet. Ett riktigt gym. Med andra ord är det billigt (gratis) och har nästan bara fria vikter. Tack och lov finns det inga konditionsmaskiner, så man slipper svettas. Nu är det enda jag väntar på en riktigt stor kille med tribal-tatueringar som kan sälja lite ryssfemmor till mig. Hade varit prima! För jag har hört att bananas are for monkeys.

Förresten har jag kommit på att jag inte är lättindoktrinerad. Reklam och sånt biter inte på mig.

Innan maten

Såg just ett 5-minuters program om finlands dröm att arrangera ett sommar OS. Där sparades det inte på krutet, 1940 BRODERADE man till och med en duk. Kan ni tänka er. Jag tror de fick det också.

Nu blir det mat.

Dödar du en så står det tusen åter

Så lyder ett gammalt välanvänt ordspråk. Nu har jag fått uppleva vad som menas. Jag berättade ju hur "jag" dödade en fästing efter att vi plockat svamp. De jävlarna hämnades. I morse vaknade jag med otroliga buksmärtor. Jag rätade ut mig från min fosterställning och tittade ner, och visst, där satt ett av djävulens verktyg.

Fästingen var inte större än att jag var tvungen att ta på mig glasögon för att verkligen förstå att det ver just en fästing och inte bara lite smuts. Halvhypokondriker som man är trodde jag att den hade smittat mig med borelia. Bättre blev det inte av att Agge satt och proklamerade att ju längre den sitter kvar, desto större chans finns det att du viker hädan.

Jag sprang snabbt till apoteket, köpte en pincett och grävde bort den. Jag tror jag överlever.

Limbarnen i Linköping

Idag tog jag med min nyinköpta kamera när jag gick ut och plockade svamp i skogen. Jag försökte leta efter något nytt, något avslöjande, något som den normala svensken aldrig ser, och inte vill se. Efter att jag gått vilse fann jag det. Tillhållet för Linköpings b-lag, de som hamnat snett i livet, nämligen limbarnen. Det var inga barn där just när jag kom dit. Antagligen var de upptagna med att sno bilradios eller motsvarande.

Efter detta gick jag nedstämd vidare och insåg att avslöjanden av den här magnituden har sitt pris. Jag räknar med många sömnlösa nätter. En fästing letade även sig fram till min nacke, där jag kände den, tog tag i den och sedan krossade den, som det lilla otyg den är. Var menar jag.

Lördag

Nu skall jag sätta mig med en kaffe framför datorn och titta på vad blir det för mat i hopp om att kurera en hejdundrans bakfylla som skvallrar om en dekadent gårdag. Tyvärr verkar detta har blivit en standard för lördag. Att jag blir lite för bakis och får leva med ångesten om att jag kunde gjort så mycket mer av min lördag. Så ikväll blir det lugnt. en kopp thé på sin höjd.

Appropå vad blir det för mat: igår lagade jag en utsökt fiskgryta. Jag kände att jag växte lite som människa.

Om framtiden

Jag vill inte säga för mycket, för jag vet inte för mycket, men förändringar kan vara på gång. Det ryktas om att en sån där modern superblogg är på väg att födas. Ryktet säger att jag kan vara en del av den. Jag vet som sagt inte för mycket.

En sak vill jag dock lova. Den kommer att finnas till för er, beröra er och handla om er, kära läsare.

Upplysning für alles kommer finnas kvar hur det än blir. Som en systerblogg. Jag menar, inte fasen går man ut och slaktar sin förstfödde bara för att man får en unge till. Men jag ville endå berätta, och be om era ögon även på den andra bloggen, om den nu dyker upp.

På TV

Satt och zappade och funderade om det bara var det vanliga skräpet som gick på tv. Funderade allvarligt på att ta en tidig kväll när jag helt plötsligt såg det. Guds gåva till 12-åringarna (och mig), GLADIATORERNA. De gigantiska Sly och Dolph look-a-likesen som har de coolaste namnen man kan tänka sig (inte som i fotboll där man kan ha coola smeknamn men måste lägga till sitt vanliga namn efter, typ Turbo, Taco, Sidleds...).

Men den här gången blev jag förvirrad. Namnen var coola men förvirrande; Militia, Mayhem och, hör och häpna, Justice. Väldigt motsägesefullt. Barnen som tittar på det, för det är barn som är beundrarskaran, trots att det går klockan 22.45 på en torsdag och trots att de försöker få det att vara cooooolt, måste bli skitförvirrade. Är gladiatorerna snälla? Är de dumma? Skjuter de bönder på ett fält, militia, eller räddar de den gamla damen som blivit bestulen (Justice).

Jag vet inte! Och det tror jag inte att någon gör.

Oj nu blev nån skadad.

God Natt

Jordens undergång

Kom på att jag läste något om att jorden skall gå under ikväll/inatt. Är det någon som har ett exakt klockslag så jag kan sluta oroa mig alternativt vet när jag slutar existera.

Vilken dag!

I morse skulle jag skriva ett grupparbete, men behövde knappt för någon annan hade varit överambitiös och gjort allt utom en sida. Sen åkte jag och golfade med KPMG, vann vår lilla miniturnering för amatörer (bara Käppen fick bättre, men han har grönt kort), vann ett par cykellysen (så dra åt helsike, snyyytjävlar), fick gratis mat och gratis öl.

Sen fick jag cykla hem i regn, vilket inte alls var så illa som man kan tro, för det gav mig en anledning till att lägga mig och dåsa i sängen. Och väl där kunde jag jubla till att Kimmen gjorde en fenomenal andra halvlek (såg inte första men hörde att Sverige spelade lika bra som någon nation från Stilla havet).

Jag är till och med så nöjd med dagen att jag vill slå ett slag för Sidleds-Danne. Det är inte rättvist att kalla honom för Sidleds-Danne, han passar ju bakåt också. Ganska ofta till och med.

Kameran

Idag kom min kamera. Bra att ha ännu en sak som håller mig ifrån mitt studerande. Kameran i sig verkar vara jättebra på alla sätt och vis, men det som är bäst med hela köpet är leverantörerna Dustin. De har nämligen inte skickat någon faktura. Och på min order står det fakturanummer: 0. Det måste ju betyda att de bjuder på hela alltet, typ som att jag är deras miljonte kund.

Jag har aldrig upplevt en bättre försäljare!

Kallt i duschen

Jag har inget varmvatten! Hela min tillvaro är upp och ner. Jag kunde inte duscha, det var "sitta och gråta till James Blunt i en kall dusch"-kallt, och jag kan inte röja upp i lägenheten. För tyvärr består 70% av det jag behöver röja undan av disk. Disk som har stått här sedan i lördags kväll för att jag var för trött på söndagen och efetrsom jag inte var hemma igår. Disk som inte kan diskas utan skållhett vatten. Så vad skall jag göra?

Precis, sätta mig med en kaffe framför tv:n och ha det lite gött så.

Ps. Tur att vi inte gick och tränade Johan. Ds.

Att sitta i ledande position

Idag har jag varit i skolan från 8.00 till 19.00. Detta enbart för att jag "lekte"företagsledare. Så klaga inte på Percy för att han får 400 miljoner, eller motsvarande, för han har det bannimej tufft.

Men jag fick också lön för mödan, mat och en kväll framför halva kristallen där de nya modeorden är för fula för att skrivas här. Könsord! Hela tiden! Både manliga och kvinnliga. Skaffa lite riktig humor för fan! Nej förretsen, jag är inte besviken. Tack vare de fatala skämten bestämde jag mig för att gå hem och göra något vettigt.

För att lösa den prekära situationen rörande Agg-master o'plenty

Så jo, Agge, du räknas visst som person, men inte som förfestare.

Gårdagen

Igår var det studentikåst värre. Overall och tjo å tjim. Vi spelade till och med drickspel. Och som en del i det blev det snappsvisor, på engelska, och en massa andra märkligheter. Kul va det. Det var hårdrockstema på kvällen. Jag lyckades väl sådär. Gjorde ett seriöst försök med husrtrumisshandelslinne och Bingo Rimér glasögon. Men jag måste säga att jag kände mig lite obekväm...och naken.








Ser ni? Fatta!

Förresten var vi bara tre personer på förfesten. Ekonomer gillar ju i regel inte det studentikosa, men jag tror gårdagen bevisade att kravaller, som det ju heter, och dylikt kan vara riktigt kul.

Tänkte ladda upp lite trevliga vidoes också. Det var det som var det pinsamma igår. Tyvärr funkar det inte, kanske kommer imorgon om det går.

Ojojojojoj

Jag mår inte alls som en prins. Skall och köpa en kebabrulle, utalat keeebab. Men om ni surfar in senare skall jag bjuda er på något märkligt. Om jag vågar.

Appropå Youtube

Hittad den här klassikern. Jag tror Christer var en missuppfattad person. Lite söndercrackad bara.



Idag känner jag mig också lite filantropisk.

Dekadens

Det blir ingen rolig resumé av gårdagen, tyvärr. Agges lägenhet var ju visserligen fin, men Linköpings danslokalsutbud kan ju ta kål på den bäste. Alternativen igår var en utbytesstudentsfest på NH, och faktum är att bara utbytesstudenter gillar utbytesstudenter, eller tre timmars kö till allt annat.

Isället blev det ett tafatt besök på ett tomt Platå , en öl, huvudvärk och ångest. Men vad skall man göra. Det ledde iaf till en skönt hängig lördag i soffan framför en youtubespelande laptop. Peter Apelgren kan förgylla vilken dag som helst.

Allt som glimmar är dock guld och jag tycker mig se något glänsande längre fram ikväll. Studentikosa aktiviteter i overall står på agendan. Så löjligt att det blir bra.

Om ödets ironi

Lägenheten är nystädad och kalsongerna nytvättade. Med andra ord finns det inte en chans i helvetet att jag får ligga ikväll.

Men jag tänker iallafall gå till Agges inflyttningsfest och agera som om jag skulle få det. Ger er en resumé imorgon.

Den där Johan

Jag trippade med små lätta steg nere på stan förut. Behövde köpa lite öl och andra göttigheter inför helgen. Och vem träffar jag om inte den store Fesse, så där lite lagom "dagen efter".

"Men Johan, har du inte på dig samma kläder som igår", säger jag. Och visst är det så. Nyrakad, som den sanna Facist han är, var han också. Vi tog en lunch, han talade om gårdagen och sedan skilldes vi åt. Johan har lektion den stackaren, och jag gick hem och sov.

Bara så ni vet förresten, Fesse stavar egentligen med en appostrof men har tippsat mig om att man får fler träffar på google om skriver utan det. Tack vare det har min besökskrets ökat med flera tusen.

Åldersnoja

Jag börjar verkligen bli gammal. Man märkar att den där hemska trean kommer krypande. Tänk, snart är jag 23. Visst det är nästan två månader kvar men man märker att åldern redan nu börjar sätta sina spår. I lördags till exempel, då var jag så bakfull att jag inte gick ut på hela dagen. Så har det aldrig varit förr.

Sen har vi synen. Den blir bara sämre och sämre för varje vecka som går. Mina glasögon som jag en gång i tiden köpte hjälper mig inte ett dugg längre. Jag kan inte ens se på tv med dem längre. Tror jag har gått från +0,75 till +2.00, vad det nu betyder.

Det känns som om jag lever en pensionärs liv utan allt det goda som hus, trädgård, konstant ledighet och kyrkobassarer. Fast det är klart, idag försov jag mig, och det kändes väldigt rätt.

Grattis

Tack!

Har jag berättat att jag klararde den där tentan som Albin Ekdahls farbror höll i? Det gjorde jag i alla fall. Det betyder faktiskt att jag ligger i fas med mina kurser för första gången sedan första terminen i ettan. Och om Du nu, kära läsare, är en framtida arbetsgivare skall Du veta att mina fadäser i form av kuggade tentor, vilka försatte mig i denna hemska situation (men som sagt nu är över) inte skedde för att jag är dum i huvudet, utan för att jag då var en lat liten rackare. Ja, jag kan nog till och med kalla jag-för-3-år-sedan omogen.

Annat är det nu. Jag är mycket mer ambitiös och slutför allt jag påbörjar (eller?). Har till och med fått sådan skäggväxt nu att man skull kunna ta mig för en 18-åring.

Ahhhhhhh

Jag stod i kö hos försäkringskassan i 10 minuter. Jag gick från köplats 47 till 9. Då säger att automatiserad röst "tillfälligt fel, var god ring senare" och kastar luren i örat på mig.

Det är klart, klockan är snart halv 10, de måste ju göra sig i ordning för fikarasten.

Jag börjar nästan tro att lösningen på alla våra problem är att göra Johan till envåldshärskare. Dags att styra upp världen, Johan, är du redo?

Försäkringskassan

"du har för närvarande köplats 27, förväntad kötid är 15 minuter"

Hej då

Hobbies

Så, nu har jag efter ett år av letande bestämt mig för en hobby. Efter att ha diskuterat om att prova på saker som pilbågsskytte, löpning, gitarr (vilket jag insett att jag suger på, bättre sent än aldrig va?), och hypokondri med mina nära och kära har jag nu bestämt mig för att börja fotografera. Har just beställt en kamera och när det blir lite lugnare på skolfronten skall jag gräva ner mig i fotoböcker.

Så vill ni ta en porträttbild är det bara att ringa, så lovar jag att även retuschera skiten av er.

Teknologen

Alldeles nyss stod jag och diskade undan det enda som gjorde att jag mindes gårdagens hemska bakfylla. Nu är det som om den aldrig funnits, tack och lov, för annars hade jag nog inte gått ut till helgen.

När jag stod där och diskade sneglade jag ut gnom fönstret. Och vad ser jag om inte en teknolog i T1. Och det bör ha varit en ny sådan, för han hade en nolleväska. Från vilket år vet jag inte, men de väskorna håller ju i kanske 2 år, max, så han bör vara ung.

Borde inte det vara fruktansvärt ensamt att bo i T1 om man är nyanländ teknolog? Stackaren, alla hans vänner och bekanta bör rimligtvis bo i ryd. Jag säger inte att han inte får bo här, men jag vill inte att han skall känna sig ensam. Här bor ju trots allt mest ekonomer, affärsjurister och i:are (mer mekonomer än teknologer).

Förresten, jag förlorade budgivningen. Rika jävla människor som skall buda över hela tiden.

Snart

Om två timmar kan jag vara en kamera rikare och x antal tusen fattigare. Så håll tummarna. Vem vet, det här kanske utvecklas till en bildblogg. För säkerhetskull kanske ni skall dra ner rullgardinerna så jag inte ligger med något teleobjektiv i buskarna och tar småroliga bilder på er, som den äckliga soon-to-be gubbe jag är.

Igår

Satt och funderade på om jag skulle berätta om gårdagen. Sedan kom denna film som ett brev på posten. Det är som vanligt den alltför självgode Fesse, som numera mer eller mindre fungerar som inredning här på bloggen. Jag får försöka fasa ut honom lite, men tills dess, här:

Ikväll

"Ålder är bara en siffra, det som räknas är hur många man legat med" - Den store Fesse

Lördag

Återigen sitter man här med en espresso, efter att man tagit en power nap. Återigen är det Lördag och återigen skall man gå på lokal och göra sig till åtlöje. Och återigen kommer man tänka att "det är lugnt, alla var lika fulla som mig, det är ingen som kommer ihåg något". Men så är det ju inte, det är alltid någon som är nykter, någon som kommer ihåg.

Men det är ju inte därför vi är här. Agge har flyttat, och vi har hjälpt honom. Det hela började dåligt, agge hade problem att ens ta sig till Linköping med släp, någon elektrisk mojäng saknades.



Han hittade en. Men se så arg han va!




Den gode Fesse har tagit en ledarskapskurs och ville gärna visa hur en god ledare beter sig. Men sen kom det getingar och då sprang han iväg.



Sen blev det mest lek och stoj. J&J tävlade om vem som kunde se mest rockig ut. Johan blev glad när han fick höra att han såg ut som Brett Anderson i glasögonen. Ja, den andre Johan alltså.

Så här i kölvattnet efter shoppingen

Det blev ingen sydväst. Det blev faktiskt inget roligt plagg över huvudtaget. Men!, jag köpte en ukulele, som jag nästen har blivit övertalad att döpa till Hampus (hade namnsdag igår). Är dock inte helt säker på namnet, kronprins Carl-Philip tycker jag är ett mycket snärtigare namn.

Nu har jag suttit halva morgonen och försökt lära mig att spela. Hittils kan jag en Nirvanalåt, och möjlitvis även de där klassikerna Tom Doley och Diana. Nu skall jag bara lära mig att ta ett F på en D-stämd ukulele (några tips?), sedan skall jag lära mig den här låten:



Som synes kan man ju faktiskt ha kronprins Carl-Philip som ett klädesplagg. Vet bara inte om jag är man nog.

Glädjen av ett mail

Idag fick jag äntligen veta att jag klarade min tenta, utan problem faktiskt. Jag är nu en lycklig pojk som skall ner på stan och fira ordentligt. Först blir det shopping. Vem vet, jag kanske slår på stort och köper en ny syd-väst, eller en poncho. Och i helgen nån gång skall jag ut och bli full. Gärna riktigt kalas. Jag och Lunda har inte varit fulla tillsammans på säkert 8 månader, så det skall bli härligt...nästan lite mysigt till och med.

Glädjen av ett brev

Idag fick jag ett brev. Det gladde mig något enormt av två anledningar. Adressändring har äntligen skärpt till sig och jag fick ett antagningsbesked till Högskolan i Jönköping.

Va! tänker ni kanske nu. Skall han hoppa av när han bara har ett år kvar. Skall han byta ner sig från ett universitet till en högskola, vilken liten idiot!

Men sluta tänk så, jag skall nämligen bara försöka mig på konststycket att läsa extrakurser. Jag håller ju redan på med min sportkurs, som överraskar mig varje gång, men jag skall även prova på digital bildhantering. Det kan låta konstigt, men kursen verkar rätt soft och att kunna Photoshop känns bra. Kanske kan min dröm på det sättet gå i uppfyllelse. Mitt huvud på Dolphs kropp.

Det enda kruxet är att jag inte har någon bra kamera. Bilderna jag kommer att redigera lär bli tagna med mobilkameran.

Jag hade en gång en båt...

Jag har ju berättat om att min far har en båt. En plasteka. Sanningen är att jag också har ägt en båt, tillsammans med min vän Emil. Den hade drivit iland på något skär och där hade vår hamnkapten "shejken" hittat den och bogserat in den till land. Slug som han är frågade han Emil, som då var hamnvakt, om inte vi ville tan hand om den och restaurera den, eftersom den var ett vrak. Det tyckte han lät som en skitbra idé och frågade om jag inte ville vara med på ett hörn.

Det var klart man ville det, en gratis båt och i och med att vi enbart skulle arbeta hemma på vår ö och spara ihop pengar till en jorden-runt resa hade vi all tid i världen. Båten förankrades vid min brygga, och där låg den ett bra tag. Jag och Emil fick liksom aldrig tummen ur att ta upp den på land.

Båten blevliggandes mer eller mindre på botten eftersom den var ett riktigt vrak. Efter ett tag ringde vi polisen och sa att vi hittat en båt. Man tycker ju att de borde ta hand om den, om man påstår att det var drivved, jag menar den kunde ju tillhört någon som ramlat överbord och dött, men det gjorde de inte. De kom till min brygga med en vårdlslöst stor båt, tittade på ekan, muttrade lite och skrev upp på en lapp att den var min för alltid.

I rent vredesmod bestämde vi oss för att elda upp den där ekan, som jag aldrig tror vi döpte. Vi samlade ihop ett gäng ungdomar med tveksamt förflutet och bogserade bort båten till en av de lokala påskefyrarna och där fick den ligga. Efteråt käkade vi kakor och drack varm oboy. Tror det var sådana där kakor mer chokladbitar i, Maryland tror jag de heter. Ja, det var bra att vara ung skall ni veta.

Båten såg jag aldrig igen. Men jag inser nu att jag borde lärt mig något den där dagen: att alltid spara bilder från diverse strapatser.

Var är de där bilderna, jag vill ha dem. Peter, är det du som har dem?

I skolan

Sitte roch pluggar i min ensamhet. Alla andra, som inte läser pajaskurser, har roliga företagsspel och ligger i radioskugga mellan 8-20. Så jag sätter mig i den öppnaste delen av skolan, för att titta på folk och insupa den glädjefulla atmosfären.

Men jag kan inte plugga. Att plugga själv är omöjligt. Att plugga när det sitter två tjejer som skvallrar är ännu svårare, japrecis, svårare än omöjligt. Specielllt när de skriker till varandra, tjoar som om det inte finns någon morgondag. Jag har satt på mig hörlurar nu, men inte för att lyssna på musik. Utan för att jag inte vill veta mer om Henke och Micke och allt vad fan de nu kan heta.

Äckliga gubbar

För väldigt längesedan hade jag ett inlägg om en äckeltant som småtaffsade på mig när jag jobbade på ICA. Rubriken på det inlägget var Kåta Tanter, något som har gett eko i cybervärlden. När jag tittar på min besöksöversikt kan man även se hur folk har hittat till min sida. Av de som hittar till min blogg via google så har 26%(!) hittat mig genom att skriva in frasen "kåta tanter". Det inlägget är även det som har flerst sidvisningar (förutom startsidan). 22 besök den senaste månaden. Och då skall ni veta att jag inte hamnar högt upp när man söker på google.

Tänk vilka äckelgubbar det finns. Och tänk vad många sidor de måste ta sig igenom för att nå min.

Adressändring: Guds gåva till Satan

All min post har de senaste veckorna gått hem till min ö. Där jag inte bor. Dit posten verkligen inte skall åka. Trots flera ihärdiga försök, 4 samtal för att vara exakt, att försöka lösa situationen och trots att en trevlig tjej varje gång sagt "nu är det ordant, nu skall posten komma till Linköping" så dimper posten ner på fel ställe.

Nu är jag inte längre bara missnöjd, jag är upprörd också. Alla mina kursböcker, räkningar och andra trevliga försändelser är hos mamma. Hon har ingen nytta av det (förutom om hon känner för att betala mina räkningar)! Nu måste mamma skicka allt till Linköping, vilket kräver en massa jobb och en offantligt stor summa pengar. Och det värsta är att det inte finns något alternativ. Monopol vettu!

Akta er för adrässändring säger jag bara. Akta er jävligt noga.

Nå? Såg ni?

Tittade ni på filmen? Jag hoppas innerligt det. Guuud så vackert det är på min ö, hur kunde jag någonsin flytta därifrån. Och filmen var riktigt trevlig. Ett sant familjedrama. Men det måste sägas att tyskar är något märkliga. Vilka situationer de försätter sig i, tokstollarna. Jag fick mig flera goda skratt. Framförallt när den lilla flickan frågade vad en bigamist är. Storslagen humor.

Såg ni en liten vit plastbåt när de körde helikoptervyn? Inte? Den var i alla fall min. Eller pappas. Om ni hälsar på mig skall ni få åka med, om ni törs.

Funderade ni även över post- respektive riktnummer, som ju visades tydligt i bild. De är riktiga. Inte så där fejk som alla nummer är i hollywoodproduktionerna. Och jag hoppas någon tog numret till Bibis antikverkstad, ifall om ni vill köpa stolar någon gång.

Ja, vad mer skall man säga. Det var en minst sagt hurtig film med flera karaktärer som man kan relatera till. Framförallt Theo. Han var en hyvens karl. Bigami framför allt...Närå.

Anders 1 - Potentiella tjuvar 0

Haha alla tjuvar där ute. Idag glömde jag låsa dörren för första gången i mitt liv. Dumma som ni är tog ni inte chansen. Och då skall ni veta att jag ahr jääävligt mycket potentiellt stöldgods i lägenheten, student som jag är.

Agge

Det här är Agge. Han är en trevlig prick som tycker livet är alldeles förträffligt. Han har dock ett problem, han vet inte vad som är fram och bak på sig själv. Kan ni hjälpa honom?

Nästa veckas tips

Imorgon koockan 20.00 visar SVT1 den spektakulära filmen "Pappa har två familjer" (bara titeln ger mig fnitterattacker). Filmen handlar om den ultimata blåsningen (värre än Fritzels). En tysk, såklart, har två familjer i två olika länder. Han arbetar som chaffis och kan tydligen pendla mellan födelsedagar och dylikt. Tydligen lyckas han dölja sitt dubbeliv ganska bra. Frågan är bara hur han lyckas dölja det faktum att lönen han tar hem bör var någorlunda liten (chaffislön/2).

Filmen är inspelad på min underbara ö och ryktena säger att det var en lika problematisk inspelning som den där Lindsay Lohans femtioelva senaste filmer. Tydligen förstördes flera nattscener av att ett gäng berusade ungdomar "moonade" mot kameran och sjöng skalder som ej bör nå ett människoöra. (Jag var inte där själv, men källorna är någorlunda säkra, då beteendet upprepats alltför många gånger)

Bänka er framför tv:n med popcorn och ett öppet sinne. Om ni tittar med mig får ni även nöjet att höra mig skrika "där bor jag" varje gång Skaftö syns.

Här

Skratta!

I väntans tider

Rolf, bror till Kalla Fakta-Lennart och fabror till Juve-Albin, det hade varit skönt om du kunde speeda upp rättandet av min FP-tenta. Jag avliiider. Som en liten tonårstjej på skorea den 24:e, precis innan studie-/barnbidraget kommit.

Nu skall jag dricka bort helgen. Enbart för att den går så otroligt långsamt annars.

Darling

Jag och den gode Fesse upfann en ny sport häromdagen. Den blandar dartens lättsamhet med curlingens spänning, och kallas således för Darling.

Det enda man behöver är en darttavla där pilarna fastnar med hjälp av magnetism. Man slänger iväg en pil som skall sätta sig så nära mitten som möjligt. Den andre personen skall sedan komma närmare mitten än den förste personen, men får även knocka bort sin motspelares pil, precis som i curling. Poäng ges sedan ut till den som har hamnat närmast "boet", en poäng för varje pil.

Superenkelt och SUPERSPÄNNANDE.

I dagsläget går det ej att spela på sporten. Det brukar ju vara lite svårt att sälja in nya sporter till svenska spel. Om ni trots dessa problem känner för att satsa en slant så är det bara att slå en signal, alt skriva i kommentarsfältet. Eftersom det bara finns två aktiva spelare och Johan än så länge är den enda som vunnit (det hara bara spelats en omgång) så kan jag erbjuda de otroligt låga oddsen 2.30 på mig och 1.70 på Johan.

Om att nästan blogghora

Johanna sa just till mig att blondinbella hade länkat till min blogg. Anledningen var tt jag hade skrivit något nedsättande om henne. Även om jag aldrig läst hennes blogg och antagligen inte hade uppskattat den överhuvudtaget, så blev jag glad. Kände direkt att det skulle vara någon slags bekräftelse. Och att det hade varit det ultimata sättet att blogghora på. För det är väl så alla bloggare blir kända, genom att snacka skit om någon och starta ett sånt där bloggkrig.

Nu stämde tyvärr inte Johannas uppgifter. Jag har aldrig skrivit om henne, och länken på hennes sida var någon helt annan än min. så jag får fortsätta kräla i "the gutter". Men jag trivs här nere i skiten med alla andra som är oviktiga.

München Hoben alt. Münchenhoben

Idag är det en enorm fest vid skolan. Alla nollor+alla som är något skall dit. Närå, folk som skall dit är inte bäätre än du och jag. För jag skall inte dit, och antagligen inte du heller.

Jag vill dit, absolut. Millencollin skall spela och det hade ju blivit en nostalgitrip som heter duga. Jag kommer ihåg på det härliga nittiotalet när man lyssnade på Mr. Clean och kände att världen låg framför ens fötter. Nu på senare tid har man ju insett att alla hade denna framtidssyn och att man måste kämpa för att få ta del av sin kaka. Som idag, med Münchenhoben. Antingen får man ligga i som fasen för att få en biljett, eller så får man punga upp runt 300 spänn. Jag vill inte göra något av det.

I övrigt har Agge bjufit mig på inflyttningsfest. Tack, jag kommer.

Heja Sverige!

Nu är det officiellt. SOK har medgivit att man inte vill ta några medaljer i OS. De hävdar att det är en protest mot Kinas agerande i Tibet. Ännu ett härligt utspel från våra svenska topp-atleter. SOK medger också att de glömde tala om det för cykellandslaget. För detta skäms de.

Dock har jag gett mig in i kampen för att förbättra Sveriges idrott. Jag har börjat läsa kursen Ekonomisk analys av sport. En nationalekonomikurs som sätter fokus på fotboll i allmänhet och IFK Norrköping i synnerhet. 8 personer tar kursen och lägger ni till två nollor får ni priseet på den 300 sidor tunna kursboken.

Statistik kallas dessa siffror. Sporten är full av det, har jag lärt mig.

Början på ett nytt liv, del 2

Idag började jag igen. Klockan 8.30 gick jag upp. Alldeles för tidigt på alla sätt och vis, speciellt med tanke på att jag inte börjar skolan förrän 13.00. Men vet ni vad. Jag gick till gymmet. Det har inte hänt sedan i Juni. Det känns bra. Jag känner mig stark och manlig, så nu måste jag definitivt fortsätta.

Fast Gud vad det bränner i musklerna.

Gårdagen

Igår var vi på Platå. Dansgolvet var som en jädra moshpit. En moshpit med mediamänniskor, om Linköping nu har sådana. Folket där var i alla fall riktigt stylade, och creddiga. Framför allt creddiga.

Vi lagade risotto också. Eller Johan lagade och jag såg på och kom med någon smart kommentar om tillagningsprocessen trots att jag inte har den blekast om hur men lagar rissotto. Om vi hade varit en restaurang hade priset på en portion lätt blivit 250 spänn. Om man räknar med sociala avgifte roch dylikt.

Nu skall jag agera diskpojke. Lägg till 50 kronor till på priset.

Tenta

För en halvtimme sedan kom jag innan för min dörr. Medans andra sover ruset av sig har jag gjort ett helt dagsverke på bara en timma. Och för detta är jag upprörd. Jag har suttit sedan i söndags och slavat mig genom allt vad finansiering heter bara för att klara denna obeskrivligt svåra tenta (som faktiskt är skriven av Lennart Ekdahls bror, tillika Albin Ekdahls farbror). Jag är otroligt förberedd, rent psykiskt alltså, fysiskt är jag i sämre form än någonsin.

Och så kommer jag dit, gör tentan, kollar igenom den tre! gånger, och då har det endast gått en timma. Det är ju löjligt. 60 timmars plugg för en timmas svett. Löjligt!

Nu tror jag visserligen att jag klarade den, ta i trä, men det gör mig ledsen att jag inte han äta upp mitt tenta-godis eller dricka upp min Red Bull. Så vad skall jag nu göra med min Red Bull, funkar det med Bacardi?

Ännu mer storslagna planer

Ser ni förresten tavlan i bakgrunden, i bilden i det tidigare inlägget. Den har jag fått av min mormor och är hittils det enda tinget som har en anknytning till det nautiska. Tavlan är full av vatten och båtar. Nu skall det bli ändring på det. Jag skall inreda lägenheten som om den vore någon slags båt. Eller hav.

Mycket blått. Rydsblått. Lite tenor och åleryschor. Fasen, jag kan till och med tänka mig att kasta in en 5 hästars Mariner. En sådan där gammal sak som har lite kobbar och sjöpungar på sig. Och så ner med den i en stor fet vattentank. Där får den vara centerpiece, vilken alla mina fiskar kommer älska.

Som ni ser. Storslagna planer.

Min morgondag, mer planerad en jönssonsligans planer

Och möjligtsvis lika bisarr. Till frukost blir det gröt, för det är ju stabbigt och jag måste orka med hela dagen. Sedan blir det en äcklig finaanstenta, vilken jag har gett mig fan på att klara, på förmiddagen. Plugget till den har gjort att jag slitit av halva håret, vilket leder oss in på den andra punkten: Jag skall klippa mig (som alltid). Några förslag? Nazi-rakat och österrikisk rat-tail är redan strukna från listan.

Som synes måste jag lösa problemet med mina polisonger. Varför är inte de samma färg som resten av håret. Nej, jag får nog dra av sidorna. Mohawk here i come!

Sedan har jag ju lovat Fesse något poscherat och Lunda en espresso. Hårt jobb. Och sen, Lokal!

Om Fesse

Ryktena kring Herr Fesse har varit många. Först sades det att han var på jobbet, sedan sjuk, sedan kom besked om att han åkt in på sjukhus. Vissa envisa rykten sa till och med att han hade vandrat över till den andra sidan: döden alltså.

Jag tog mig ett samtal med honom:

Han lever med andra ord, och har jeans på sig. Ni får gärna följa med ut på lokal på Lördag. Kommer bli helfestligt.

Hälsningar er skavallerblaska i e-format och djungeltrumma i regnskogen.

Nu blir det Emil i Lönneberga

Mina sjukdomar

Jag kan medge att jag mer ofta än sällan är något hypokondrisk. Men det kan inte hjälpas, sådan är jag. Min sjukdomslista blir bara längre och längre och har nu brutit ny mark! Jag har börjat snegla på det psykologiska.

Det var egentligen min mor som startade det den här gången. Den stackarn är nog inte medveten om att mina tankar spinner iväg och snart når vidunderliga höjder så fort en sjukdom på något avlägset sätt kan ha nått min kropp. Så här ligger det i alla fall till:

Under sommaren märkte mina föräldrar att jag har otroligt svårt för att stänga dörrar och andra saker som bör stängas, typ skåpluckor, fönster osv. Det här känns helt sjukt. Har jag någon form av klaustrofobi, eller är jag bara lika instinktiv som ett rovdjur, och vill se till att ha mina flyktvägar redo. Ja, möjligheterna är många. Nästan för många för att grunna på. Svaret som jag söker är istället hur det gick till. Hur blev jag denna rädda trasiga person.

Tankarna leder såklart direkt till Österrike och hela den hemska Fritzel-historien. Jag minns inte så mycket av mina först år i livet. Det är ju inte helt omöjligt att jag spenderade mina förstå år i en källare. Må vara att familjen har döljt det sjukt bra i så fall, men man kan ju aldrig vara säker.

Sommarminnen

Vad bittert det blev. Men Sverige är inte bra. Phelps är bra. Han får alla andra att se ut som fjantar.

För att kompensera bitterheten bjuder jag här på en avklädd sommarbild(?).

Mannen på bilden har ingenting med bilden att göra.

Det här med OS

OS är jättetrevligt på alla sätt och vis. Underbart när man vaknar och få se på lite boxning eller när brassarna leker med Nya Zealändarna till orgonkaffet. Men samtidigt känns det lite pinsamt när Sveriges största OS-hopp, och den kille som får 10000% mer mediautrymme än vanligt nu under OS, skjuter lerduvor. Dubbel-Trap som det heter är en puttefnasksport som man knappt vet om. Man sitter och tittar på sporten där de brukar visa sport, å så dyker den där Dahlby upp. Han ler, mår helt utmärkt. Han har ju fått en betald resa till Peking för att han en gång per fyra år blir jävligt poppis i Sverige (det hände ju redan förra OS), just eftersom han kan ta medalj. Sedan skall han bli hyllad som en krigshjälte. Allt det känns ok, han har tränat och förtjänar lite medialt hausse då och då.

Men sedan sitter han där och är äckligt självsäker, säger om sig själv att han är såååå mycket bättre än i Aten där det ändå gick hyffsat. Han pratar om hur han skall vinna och fira med Champagne på Lördag. "Då skall det inte bli en flaska, då skall vi bada i champagne", säger han och ler.

Men så blev det inte. Han sög. Han åkte ut i kvalet, och jag kan inte hjälpa att skratta lite åt honom, den duktiga djäveln. Nu tar det fyra år innan någon nämner hans namn igen.

Åhh så försöker vi igen

På min egen och allmän begäran börjar jag skriva igen. Mest min egen begäran faktiskt. Har lite sug. Som efter kola, typ, men utan skakningar och Doherty-utseendet. Jag behöver inte heller stjäla pengar för att ha råd att lugna mina nerver. Men utöver det är suget jävligt likt.

Förresten kan det behövas i dessa svåra tider med regn, omtentor och speciellt med tanke på att jag måste diska min disk för hand de närmaste året. Jag hoppas innerligt att ni har det lika svårt.

Nä, nu lägger vi ned det här

Jag har semester. Det är möjligt att jag skriver något inlägg under sommaren, men det är inget ni bör räkna med. Ärligt talat var huvudsyftet med bloggen bara att informera er om mitt liv i Österrike. Nu när det är över känner jag inget sug längre. Så, det blir semester under sommaren, så får vi se om jag orkar skriva igen någon gång i augusti.

Hej då.

Idag

Jag är full, går runt och nynnar på en James Blunt melodi och fick feta dissen när jag skulle käka frulle med en vän. Jag är glad ändå. Snart kommer städerskorna. Då måsta jag förklara varför det ligger 3 ton kopparmynt på golvet och varför lägenheten luktar soja. Kul för mig. Skitkul!

Funderingar

Jag hällde just ut en gammal apelsinjuice och en isthé i slasken, och nu luktar det mintpastill. Är det någon som har lust att förklara?

Påminn mig om att jag skall berätta om att min granne höll mig vaken med sitt S&M sex hela natten. Är bara bosnier-fransoser som klarar sådant. Fan vad trött jag är tack vara det. Nu skall jag inn i dimman.

Sverige imorgon.

Tjena!

Ja ja

Jag vet att jag är värdelös på att vara aktiv. Men försök ni leva i en jävla gryta, för det är det jag gör. En förbannad kastrull med ett lock på. Sakteliga kokas jag som nån slags hummer, det enda tråkiga är att jag inte blir röd, jag får ingen färg överhuvudtaget. Solbrännor och jag är som Österrikare och källare, det passar inte alls ihop. Visserligen försökte Gud hjälpa oss med ett svalkande regn. Han släppte ner ett par kubik vatten. Man vad gjorde det, jo bara att det blev fuktigt, så nu blir vi väl mer ångkokta.

Försök även att vara lika bra som mig i tyska, det kan ni inte. Jag sparkade min lilla tyskatenta där bak och lyckades få en trea, trots att jag var värd max en femma (kan likställas med ig). Nu tänker ni kanske "vadå, det är ju bara att plugga", men nej, tyskabetyg sitter i själen. Den svenska själen och det blonda håret. Alla lärare älskar svenskar, det spelar ingen roll hur dåliga vi är.

Nu vill jag övertyga mina vänner om att det skall drickas alkohol. Tre dagar kavr i Linz och jag vill bli full. Eller i alla fall fjortislullig, göra något dumt och ångra mig lite halvmycket imorgon.

Midsommar i bilder med tillhörande kommentar

Sill, potäter och jordgubbstårta såklart. Snaps bestod av en flaska Fjodor med en skvätt cola för att få mer sommarsmak än bara dålig vodka.



Vi hade även en norrman som uppenbarligen är alldeles för cool för oss. Och ja, han är cool för att har olja...Svin...



Dans runt fertilitetspålen också. Nordborna har föreställning fö spanjorerna och någon enstaka holländare. De var mäkta imponerade av vår låtreportoar som bestod av små grodorna tre gånger på rad. Förresten, det var tamigfasiken den finaste stången någonsin. Tydligen är jag skitbra på att bygga saker. Det visste jag inte innan.

Kuriosa: 100 meter ståltråd gick åt.



De tillresta finnarna ville såklart visa vilka bra klanmedlemmar de är, trots att de hade glömt huvorna hemma. Tyvärr blev det ingen riktig fyr på pålen. Och så vitt jag vet står den kavr än idag.

Jag vill passa på att tacka mig själv och de andra som ordnade festen. Jävligt bra arbete...jävligt bra.

Appropå det här med Sverige

Jag tror vi är där igen. När vi överskattar vårt allsvenska landslag. För om Sidleds och Taco, som ju spelar i den vadå, 26 bästa ligan i europa, får starta, då skall vi fan inte gå vidare till kvartsfinal. Och det syntes ju, jag skämdes och grät om vartannat. Jag gick till om med fem minuter innan slutet för deras insats förtjänade inte mitt stöd. Det var som att titta på barnaga. Ryssland var kommunistpappan som hade tittat för djupt i vodkaflaskan, och Sverige var den blonda lilla pôjken som hade frågat om glass en gång för mycket.

Länge hoppades jag på en uppryckning a la Rocky vs. Drago, men icke.

Men tack och lov finns det bot. Idag blir det dan före fertilitetspåle-dagen, och imorgon blir det ju den rikitga festen. Skall bli kul, var till och med och köpte en två meter hög pinne idag. Finnarna har en idé om att vi skall bränna upp stången. Jag hoppas lite att de gör det. Fett kul idé med ett brinnande kors.

Nu blir det ölmage, tjenixen.

Men i alla fall...

Hej vänner.

Det är en sak jag alltid har hållit mig ifrån att skriva. Det är om tjejer. Det känns fel och är något som jag verkligen inte vill basunera ut. Men, eftersom det är slutet på min Österrikesejour och eftersom det börjar kännas som om mitt bloggande är menlöst och snart kommer avslutas bjuder jag på det här (kan även vara för att det inte finns en jävel där ute som bryr sig, men innerst inne vill jag inte tro att det är så).

På fredag är det ju midsommar. Det kommer massa finnar som har lovat oss ett trevligt traditionsenligt kok stryk, eller hur tolkar man annars frasen"vi skall visa er hur man firar" och så något konstigt ord (Johan, kan du hjälpa mig här, har inte du en stor jävla finländsk släkt, de kanske kan rycka i lite trådar och rädda mitt liv). Midsommar kommer med andra ord nog bli något jag sent kommer glömma. Känns lite som att "Finnen kommer", ni vet, som man skrek när ryssen kom i början av 1800-talet. Det var tider det.

Men i alla fall, på fredag kommer jag att behöva träffa en tjej som jag kanske inte riktigt vill träffa, så jag har smidit en plan. Anledningen till att planen existerar är att jag är en hyvens kille som inte gärna ställer till med en scen, så jag låter någon annan göra det istället. I omnejden bor det en österrikiska som jag träffat någon gång. Vi skulle ta en kaffe, men vem har tid med det, så jag bjöd in henne till midsommarfesten istället. Jag hoppas verkligen på en traditionell cat fight! Alla mina problem löses och jag får träffa tjejen jag faktiskt vill ta en kaffe med.

Smart va! Jag är medveten om att planen inte är så snäll som jag kanske hoppats på, men det är för sent nu.

Järnspikars

Upptäckte just att jag måste skriva 5 sidor caselösning idag. Jag tror jag med det har lyckats demoralisera mig själv. Snacka om effektiv krigsföring. Men istället för att leta underbar fakta om kinesers matvanor och amerkaners sexskämt sitte rjag här och bloggar. Vilket jävla stolpskott jag är.

Men jag har lösningen inom räckhåll. En varm kopp Nescafe står under min näsa och osar lite bränt kakao, på allvar. Men trots den dubiösa doften tror jag nog att koppen kan få rätsida på mitt liv. Det finns ju trots allt koffein och en gnutta hopp i kaffet.

Om att förlora

Igår var vi i Innsbruck. Det gick ju käprätt som ni kanske vet. Men kul hade vi ändå. Jag lyckades dock uppvisa fem minuter av total ilska när Spanien gjorde mål, vilket tydligen lyckades skrämma upp en lite spanjorska som var med i resesällskapet. Kul att man kan skrämma nån i alla fall, tänkte jag.

Återigen visade världen hur stor den är, men att sammanträffanden och stora event kan sammanföra människor. Vi träffade lite Linköpingsmänniskor och jag lyckades träffa två människor från min lilla ö, eller som åtminstone har anknytning till den.

Se bara:

Och här visar vi upp oss från vår bästa sida. Titta på den underbara kroppsmålningen på min hand. Öppna landskap som ni aldrig sett dem förr.